Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 2

. BREES OS SIM VETE SIAUPRECPppa, MC några lösa klädespersedlar eller något knyte bar han icke med sig. Han hade altid visat en högst anmärkningsvärd fallenhet att skryta och säga osanningar, men om hans ekonomiska ställning hads farbrodren icke erbållit närmare besked, än att då han, som funnit att bemälde hans brorson ofta plågade bivista maskeradbaler och spektakier, på hvilka sednare han vanligen intog de mest dyra platser, vid något tillfälle frågat Alexander Breitfe!dt, om han verkligen ägde råd till sådane utgifter, denne föreburit, att ban, genom sin fortepiznospelning, förtjente rätt ansenliga belopp. Breitfeldt bestred, att han omförmälde dag varit bränd i håret eller ens besökt någon perukmakare och önskade, att hans farbroder måtte upplysa, om icke dennes piga och en i hans hus vistande mamsell Ljungberg jemväl voro inne i körsnärens ;um under Breitfelåts ifrågavarande besök hos farbroiren; men denne förklarade sig icke minnas annat, än att mamsell Ljungberg och pigan då voro bortgångne för någon uppbandling i staden. Balettmästaren Selinder förmälde, att han, i Mars månad prästlidet år, gjort Breitfeldts bekantskap sålunda, att denne nägra. dagar före en af Selinder anställd maskeradbal infunnit sig hemma hos Se linder och begärt att få hyra någon förklädnad, som Brettfeldt der ville begagna. Vid ett annat tillfälle hade Breitfeldt kommit ti:l Selinder och köpt biljetter till samma maskeradbal, men på sjelfva balen hade Selinder icke, så vidt han nu kunde minnas, bemärkt Breitfeldt. Sedermera hade Breitfeldt kommit och erbjudit sig att spola fortepiano på Selinders danslektioner, men fått till svar, att sådan musik der icke begagnedes, hvarefter Breitfeldt ännu några gånger besökt Selinder utan serskildt ärende. Den 29 Oktober infann Breitfeldt sig på förmiddagen och begärde att få låna någon drägt till den maskeradbal, som dagen derpå skulle ega rum på Kongl. theatern. Hvyad klockan var vid Breitfeläts ankomst kunde Selinder icke bestämt upplysa, men han förmodade att klockan då var omkring tolf, och han erinrade sig med säkerhet, att Breitfeldt åter aflägsnat sig föro klockan tu. Under den tid af tvänne timmar, som Brecitfeldt denna dag tillbragte hos Selinder, syntes Breitfeldt vara vid det bästa lynne och pratade med förtjusning om det nöje, han väntade sig å maskeraden. Något tal hade väl äfven förevarit om spanska nationaldanser, men satt Breitfeldt begärt undervisning deruti af Selinder, tunde denne icke draga sig till minnes. Breitfeldt erinrades hurusom han uppgifvit, att han först träffat Selinder och gjort hans bekantskap i theatersalongen, hvarefter Breitfeldt yttrade: bja! jag minnes det bestämdt; det var en gång, då operan Robert af Normandie gafs och Selinder satt bredvid mig på nedra amfitheatern. Balettmästaren Selinder förklarade sig icke min. nas, att han någonsin sammanträffat med Breitfeldt i tbeatersalongen och anmärkte, att Breitfeldis nyss nämnde uppgift så mycket mindre kunde vara san ningsenlig, som Selinder under representationen af Robert är upptagen inne å sjelfva theatern i sin egenskap af balettmästare. Kryddkramhandels-betjenten Fick uppgaf, att han redan åt 4833 i staden Sala gjort bekantszap med Breitfeldt, men här i Stockholm ganska sällan med honom sammanträffat. Vid ett besök hos honom i början af nästlidne Oktober månad hade Fick råkat Carlsson. Rumstedt hade han deremot aldrig sett, förrän nu inför KämnersRätten. Den 29 Oktober klockan omkring två eftermiddagen hade Breitfeldt träffat Fick i Kryddkramhandianden Lindholms bod i Bergstrahlska huset och samialat med honom i något likgiltigt ämne, men efter få ögonblick aflägsnat sig, Breitfeldt var då klädd i slängkappa och syntes ej hafva något att bära. Ynglingen Spolander berättade: att Breiifeldt, som någon tid umgåtts i Spolanders moders, Glasslipare enkan Spolanders hus, Fredagsmiddagen den 29 Oktober klockan omkring tre inkommit i bemälda enkas försäljningsbod, der Ludvig Spolander då var ensam inne, men efter en half timme, hvarunder Breitfeldt språkat med Spolander i hvarjebanda obeydliga ämnen, företrädesvis angående den instunlande-masieradbalen å Kongl. theatern, hade Breiteldt åter gått bort. Han syntes vid detta tillfälle icke så glad som vanligt, samt var äfven blekare och mindre putmålad i ansigtet med smink och usch, än eljest. I anledning häraf yttrade Breitfeldt: Jag kan cke neka, det jag någon gång varit nog barnslig att bruka smink, men tusch har jag aldrig begagnat. Derom tillspord, tillade ynglingen Spolander, att san väl något obetydligt känt Musikläraren Carlson, men icke visste om han eller Breitfeldt ägt nåson bekantskap med Rumstedt, hvilken Spolander senom Handelsbokhållaren Norman Järt känna. Guldsmeden Chergå förmälde, att Breitfeldt Frelegen den 29 Oktober, klockan emellan tre och fyra flermiddagen, kom in till Caergå, för hvilken Breiteldt då var alldeles okänd. Först begärde Breiteldt att få se tandborstar med silfverskaft, under öregifvande, att Breitfeldt olyckligtvis haft bort en ådan för någon bland sina bekanta och derföre kulle köpa en annan i stället; men sedan Breitfeldt veskådat flere slags tandbortar och jemväl efterfråat prisen derå, hade han förklarat, det han ej kunle taga någon af dem, emedan ingen liknade den örkomne borsten. Deremot utvalde Breitfeldt en vilfverfingerborg, som kostade En Riksdaler 24 sk. )å liqvid härom skulle uppgöras, tillkännagaf Breiteldt sin önskan, att byta ;bort gammait silfver, och ramtog i sådant afseende en dubbel Boäött, derå ——— .a Aa seR ee I