Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 2

par, då han nästan krampaktigt utropade: Hö Herrn icke! Jag frågar hur f—n Herrn ka bära en sådan värja? Jag har Kongl. Maj:ts fullmakt att vara Löjt nant, Herr Öfverstel — svarade H... med fas röst — och Löj!nant är jag äfven hittills vand att af förmän kallas. . Den lille mannen blef hvit i stället för gul Hans ena fot började att spritta så häftigt, at hunden, som satt bredvid, for upp och morra. de högt. Aldrig fanns väl en liten Öfverste med så stor gallblåsa.. Han gick nigra steg fram och borrade nästap sin näsa i Hs..s bröst, då han stammande sade: Jaså, jag hör att Löjtnanten är Advokat. Ryktet hade således icke ljugit. Jag känner Löjtnanten. I afton, efter exercisens slut, går Löjtnanten i 48 timmars arrest. Och efter dennna tid skall jag hafva den är ran, att visa Herr Öfversten min fullmakt — svarade H... och drog sig tillbaka med mycket lugn. Den nya öfversten gaf honom en blick, hvaruti lyste en ohjelplig onåd, och presentationen fortgick utan vidare anmärkningar. Efter dess slut tog öfversten fram en papperslapp, hostade tre gånger och började följande märkvärdiga tal: Mina Herrar! Sedan kongl. maj:t i nåder behagat anförtro nig detia regemente, anser jag mig böra underfätta herrarne om mina fordringar; ty rågot anmt kommer, enligt min tanka, aldrig i fråga enetlan den befailande och de subordinerande. Da äro: blind lydnad, okuflig exercislust och ninullig punktligket. Detta regemente har, unler en lång följd af år, varit styrdt med alltför lappa tömmar, hvaraf en mängd oordentligheer och en viss trotsig oppositionsanda uppkomnit, som med rätta gjort det illa anskrifvet på n högre ort. Jag fir underrätta herrarne, att 8, ämnar taga uti med hårdhandskarna. Bj det