Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 1

Hviiken ? Friedbitz Ladugårdsgärdskonsky ? Hvem menar du? fAvad du har svårt för att fatta. Den nya öfversten, vet jag.n Nej, men det fägnar mig att du redan döpt om honom. En fulländad kannibal måste han emedlertid vara, som befallt oss tälta vid denna årstid, då det förut alltid varit vanligt att wi, under befälsmötet, legat i bondbyarne häromkrivg. Det går väl an för honom, som bar ett femdubbelt tält — den der ogudaktigt stora kyrkan der borta — med golf, maitor ech fyrfat att värma mjölkfingrarne med; men huru skall det gå för oss, stackars satar! under dessa glesa florsdukar, genom hvilka den minsta af himmelens stjernor kan upptäckas. Vi få just trefliga nätter. Och dagar sedan, inföll den förste. För all del glöm icke dagarne! Men jag är viss om att vår nya öfverste skal! hålla oss varma. hur kallt det än blir. Af bekanta vid gardet ha jag hört, att han lärer Vara en riktig så kal!lad stjenstedjefvuls, en man som kan gråta i för tjusning öfver ett vackert xskyldra gevär,! och få gallfeber öfver en misslyckad generalfvax. Han lär dessutom ä!ska reglementet öfver allting och krigsartiklarne såsom sig sjelf. — Men ha du sett öfverstelöjtuanten ? Ja, som hastigast. Den hedersgubben äri dag vild som en jagad tjur. Friedbitz Ladugårdsgärdskonsky, af hvilken han blifvit förbigången, bar gjort honom galen. Han har i dag svurit här i kompgagniluckorna mer än under hela sitt lif, och adjutazterna guppa frem och åter, sow up;skrämda harar, med order och kontra-orderv. Våra gamla kaptener äro yra som höns, inger vet längre hvad han vill; med ett ord, här rå der en fullkomlig villervalta. Skönt, präktigt, gudomligt! Se, det tyeke jag om, att det blir lif i spelet! Goddagarnve