Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 1

a : E me surrogat för deras gamla band-projekt, men demokraterne en alltför stor ynnest mot köpmännen, Imedlertid kan man förutse, att Whigs svårligen skola i nästa kongress-session förmå genomdrifva hvad som icke lyckas dem i denna. Dessa menniskor. bli i all sin lifstid icke kloka. För ungefär tio: år sedan ville general Jackson ge dem en bank, som han ansåg öfverensstämmande med konstitutionen och borgarenas frihet. Då ville de icke alls höra honom, utan yrkade på en förnyelse af den gamla bankens fribref, och likväl var denna general Jacksons plan, efter hvad jag med säkerhet vet, föga skiljd från den, hvarmed Henry Clay straxt efter sista presidentsvalet ville lyckliggöra sina vänner. Presidenten Tyler förklarade imedlertid då, att banken, utan de serskilda staternas samtycke, ägde rätt att inrätta filial-afdelningar hvar den behagade; icke destomindre läto Whigs billen komma under omröstning och presidenten sätta sitt veto deremot. Hvad blef följden? Den gamla banken var bankrutt, folket på det bäftigaste förbiltradt emot hvarje slags penninge-institut, och presidenten beslöt att icke alls bevilja någon bank. Nu angripa de presidentens veto och hoppas genom en dialektik, liknande åtskilliga franska jurnalers, förvilla folkets begrepp; men sådant skall ej lyckas dem, och de måtte vålefter detta felslagna försök nödgas uppgifva planen att civilisera vårt land efter engelskt-europeiska begrepp. Folket har vida riktigare föreställningar om civilisation, än desse herrar tro; det vet, att man blir rik endast genom arbete, icke genom att göra skulder och fabricera bankosedlar, och de som hafva friska armar och vilja arbeta, d. v. s. niotiondedelar af he!a nationen, befinna sig, i trots af vira börsbjeltars klagomål, i det önskligaste tillstånd af verksamhet och belåtenhet. Att arbetslönen är det sista, som under ökad penningstock stiger i pris, veta våra bandtverkare och fabriksarbetare lika så väl som de bästa statsekonomer i Europa. Hvad presidentens veto angår, så gifves visserligen ingen utsigt, att det skall inskränkas vid denna kongress-session, och än mindre vid den nästa. Det är en verklig demokratisk makt, hvilken den af folket valde presidenten i egenskap af dess tribun utöfvar. Annorlunda förhöll det sig om en dylik positiv makt inrymdes åt presidenten, i anseende till lagstiftningen. Hans veto håller medelvägen mellan de för tvänne år af folket valde representanterne och de för sex år af de serskilda staternas lagstiftande korpser. valde senatorerne. Washington, Jefferson, Madison och Jackson, demokratismens fyra stora heroer, bafva gjort bruk deraf, och detta är tillräckligt att för folket framställa ett sådant användande som en fullkomligt patriotisk åtgärd. Om således Whigs lägga betydliga hinder i vägen för den nya billens exchange-klausul, så kunna de lita på, att nästa plan, som presidenten föreligger, ej kommer att innehålla någon sådan klausul, och köpmännen således måste :se till, huru de kunna bibehållarkursen mellan den ena och andra staten inom vissa gränsor. I Oktober månad detta år förekomma nästa kongressval och flera stater, som nu äro representerade efter våra pappersriddares önskningar, skola då skicka demokratiska representanter till Washington. Då. skall Tyler icke mer hafva någen opposition att befara, och planen med skattkammarbevisen, hvilken endast är att anse som en utvidgning af Subtreasury, skall sannolikt gå igenom. Jag vidblifver ännu den öfvertygelsen, att våra skenbara financiella svårigheter skola verka afgjordt fördelaktigt på vårt moraliska, politiska och industriella tillstånd. Vi ega för närvarande i dem eit bättre skyddssystem, än något som. blifvit uttänkt af en statsekonom, en premie för vår åkerbruksindustri, bättre än hvad vi någonsin åtnjutit. De gagna oss i moraliskt hänseende, i det de tvinga oss till nykterhet och sparsamhet och i politiskt, emedan de gifva oss den utsigten, att om vi endast flitigt arbeta ett par år, skola vi snart ega medel att tillfreksställa våra kreditorer. Äfven vexelkursen skall åter komma i jemvigt, så snart man blir i stånd att skilja de verkligt insolventa