Aftonbladet – 23 februari 1842, sida 1

middag ett svar, med anmodan om dess införande i tidningen. Oaktadt Red. ej känner hvarifrån detta försvar förskrifver sig, tillhör det dock måhända i alla fall uppfyllandet af det löfte, som lemnades vid den förra artikelns meddelande, att äfven lemna ett rum för detta svar, hvilket författaren af den Götbeborgska artikeln sedermera må efter sitt skön och sakens beskaffenhet upptaga. En hufvudsak bör slutligen härigenom vinnas, nemligen att allmänna uppmärksamheten riktas på saken och någon visshet slutligen vinnes huru det verkligen förhåller sig med en så vigtig del af våra försvarsanstalter. Det ifrågavarande svaret är följande: Då uti Aftonbladet för den 44:de dennes förekommer utdrag ur en artikel i Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning, beträffande åtskillige förhållanden, som skulle ega rum vid vår krigsmateriel, och Aftonbladsredaktionen förklarat sig beredd, att upptaga ett besvarande derå, anhåller författaren till nedanstående rader, som haft tillfälle taga närmare kännedom om ifrågavarande förhållanden, än hvad författaren i Handelstidningen synes hafva gjort, oaktadt han i början icke ansett synnerligen nödigt att såsom respondens uppträda, det följande, äfven i Aftonbladet måtte blifva intaget, likväl endast för att för dem, som af den förra artikeln möjligen kunnat blifva missledde, utreda sanna förhållandet, men ingalunda för att polemisera med dess författare, hvartill så väl tid som håg saknas, väl vetande för öfrigt, att nämnde författare säkerligen skall söka bereda sig tillfälle få sista ordet i striden. I Götheborgs artikeln förekommer, att beskaffenheten af gevären af 4815 års modell skulle vara sådan, att dessa gevär rent ut kunna förklaras obrukbara; ty eldstålsfjedrarne äro så hårda och styfva, att man efter ö å 6 skott ,måste insätta nya flintor., Vidare: att sjelfva pgevärspiporne ej heller äro lika stora, hvaraf följer, att patroner, champlunerade med mynningschampluner, gå allt för lätt i en del ge,vär, då de deremot i andra endast med största pmöda kunna inpluggas.p Fullständiga försök, hvaröfver offentliga handlingar blifvit afgifne, utvisa, vid jemförelse emellan Engelska gevär och Svenska af 4845 års modell, att, i medeltal, nya flintor måst insättas i Engelska gevären vid hvart ö6:te, och i de Svenska vid hvart 3ö2:dra skott, men att gevär af sistnämnde modell förekommit, som uthållit ända till 98 skott, innan flinta behöft ombytas. Samma försök ådagalägga äfvenledes, att emellan 30 och 40 tusen skarpa skott, alla med pipor af samma kaliber som i gevären af 48435 års modell, blifvit i all slags väderlek lossade, utan att sådan olägenhet i ringaste mohbn blifvit iakttagen, som den, författaren i Handelstidningen förmenar. Beträffande perkussionslåsen som författaren omförmäler allmänt begagnas utomlands (hvilket ännu icke till alla delar är förbållandet), så är redan år 4840 en ny gevärsmodell härstädes, med samma slags lås stadfästad, hvilken modell, jemförd med 4843 års, äfven i andra delar är lasen, är betydligen förbättrad, och äro alla sedermera (efter år 41840) beställde gevär, i enlighet med samma modell, tillverkade. Nu tili det bedröfliga tillståndet inom Artilleriet. Hvad lagrar detsamma skulle skörda under ett möjligt krig, lärer författaren i Handelstidningen, lika litet som någon annan, på förhand kunna bestämma. Artilleriet får väl taga sig fram så godt det kan, när tid blir. Måhända döma andra annorlunda än författaren vid jemförelse af Artilleriets närvarande och fordna ståndpunkt, samt bilda sig andra grunder för fruktan och hopp. Men dylika betraktelser må gerna lemnas å sido. Författaren har rätt, att med theocrien slår man ingen fiende. Vi skola således ej här gifva oss in på fantasiens område. Materiella ämnen skulle ju afhandlas? — Låtom oss derföre öfvergå till våra Kanoner och Lavetter. Som den gamla fältmaterielen, dels genom sin ålder, dels genom de krig i hvilka den blifvit använd,. befanns i ett skick, som ej fordrar vidlyftig beskrif—— ER —LLLr——V? rn