Aftonbladet – 23 februari 1842, sida 1

namn nämnas, niga, eller som de kalla det, böja knä, både män och qvinnor. Deras bordsböner äro långa, och äfven för blotta supen, då de dermed fågnas, läsa de. De stryka i stora sällskaper, män, qvinnor, ynglingar och flickor, flera mil för att höra en läsareprest eller en talare bland dem sjelfva, äro borta flere dygn, taga nattherberge i laderna, och domstolarne få tilj följd häraf ibland att göra med undersökning om barnfader åt något oäkta födt barn. Under sitt yttre ödmjuka väsen dölja de fleste ett andligt högmod, i det de anse sig allena såsom Guds utkorade barn, och alla andra såsom afgrundskandidater. Går dem något,emot, tro de sig lida för andra menniskors synder, för Frälsarens skull, och anse förföljelse såsom förtjente de derigenom martyrkronan. Läsare-vansinonet smittar allt flere Smålandsflickor; dess smittosamhet -.oceh mycket annat, bknar trolldomsfarsoten fordom. Det är bekant, att af den tidens mest aktade, ansedde och trovärdige personer, dem ingen kunnat misstänka för afsigt att bedraga, flere af inbillningen sjelfve bedragna, berättade huru de varit i Blåkulla och spisat tårtor och annan läckerhet med satan och hans anharg, huru de ridit dit och dän på ugnsqvastar genom skorstenen i sitt eget hus, huru de lärt och utöfvat trolldom hvarmed de pskadat annan till lif och egendom,, som det heter i vår lag; hvarefter de tagit sakramentet på sanningen af hvad de berättat, beskrifvit och bekänt. Denna farsot började i södra Eu ropa och gick mot norden, och i sin framfart kastade den tusentals personer på bålet, tills andra hjertan än de brändes kände en sveda i sig,