Aftonbladet – 23 februari 1842, sida 1

ät klagan och nödropen bortskrämma trolldoms;ron och förnuftet med en klar ström af uppysning släcka lågorne och bortspola bränderne pch bålen, men äfven af misstag bortföra månset för menniskohjertat heligt och dyrbart, hvars saknad och återfående nu genombätvar så månset menniskobröst. Det var förnuftets seger öfver fantasiens envälde; nu gör åter det sednare ippror mot förnuftets oinskränkta makt, och Smålands vansinniga läsareflickor utgöra dess hjelptrupper. Hos dessa flickor är alldeles icke bedrägeri, som mången inbillar sig, den verkande orsaken till deras uppträdande. Då vore saken lätt att sköta för läkare och polismyndighet; men nu fordrar den all deras uppmärksamhet, allt deras möjliga bemödande. Från orter fjerran och när jåga dagligen hundratals personer, att höra dessa l:ckor. Flickan i Svenarum, dotter af en torpare, predikade två gånger om dagen, och hade ltd två eiler trehundra åhörare dagligen. Den 5 och 7 i denna månad, hvilka dagar hon tillsännagifvit skulle vara de sista då hon offentlisen uppträdde, besöktes hon af mellan tre och yra tusen personer. Eti kor utvältrades på en ker utanför stugan, slogs omkull, och på dess votten uppträdde flickan, hvarefter hon, sedan nsigtet och lemmarna vanställts af konvulsiva ryckningar, började hålla tal för den i en 0antlig krets stående allmänheten. Vid sådana illfällen talade hon alltid i religiösa ämnen, beskref hvad hon led då andra sofvo, hur hon då sett afgrunden öppen och himlens förlåt remnad, grunden öfverfull af menniskor, bland hvilka on nämnde två sina nära slägtingar, hvilkas