Aftonbladet – 22 februari 1842, sida 2

Nu var mod-menniskan icke med längre. Klas-ikerne hörde icke alls till hans depariement, de voro alltför gammalmodige. Han sökte deriöre att länka vid något annat samtalsämne (sedan han uttömt det om den skönanklade.) Genom några anmärkningar om tyckets, modernas och smakens ombyilighet, ledde han sig till följande: Apropos! Det var lärge en vurm att fara och bese dena der klosterkyrkan vid — Nu är dena maniea öfver; han är död den der Rolf, tror ):g? Alf, rättade en af fröknarna. Jag ber tusen gånger om förlåtelse! Man lärer nu äfven visa hans graf blind kuriositeterna.n D3 säga att den är alltid blommad, sade lilla Sally och såg frågande, halft rädd upp till en af sina fullvex!a systrar. Man säger det, ma chere.n Man säger ock, att man funnit en dyrbar börs på hans bröst, sedan han vardt dö!t. Full af dukater. Man säger att han bekommit den på ett gonska .... Och att han af samveltsoro tagit lifvet af sig. Man bör akta sig för dem vår herre har märkt. Det är en gammal regel. Och sann. Kack, kack, kacklackip IX. SLUTORD. But bethou on a moozbram, O Morna! near the window of my rest, when ihe thoughts are of peace, when the din of arms are Ppast.n OSSIAN. bSeatter the violeis oerihst Warm brou.n TRE LAST. Lara tillfrisknade; Erik vardt försonad med henne. Alf vardt legd i jorden och våren söm