Aftonbladet – 22 februari 1842, sida 2

mm —O—O—W6 .w.nll),littmm handskar och skreko sig hesa på Bravo — etweråt äro ganska måna Om, att med allehanda anspelningar och utsökt skämt låta förstå, att de hafva nog takt alt ogilla dylika extravaganser.c Man måste följa med sin tid, anmärkte mod menniskan med en storartad ryckning på axeln; om man ogillar segertåget öfver —s torg, så har man deri rätt, ty en sådan gärd åt es dansös var i alla fall icke lämplig; den vanärar på sätt och vis nationen., s Nationen,, utropade Hr småskrattande, det angår väl föga nationen, min herre, om en hop matroser, gatpojkar och dagdrifvare, som hört puffandet och skriket, ändtligen samla sig för att i sin ordning puffa hvarandra och skrika och trängas kring ett föremål, om hviiket de hört så mycket underligt. Man berättar, att vid ett tillfätle då fråga uppstod om att bära m:lle Taglioni i vagnen, en bondgubbe bland hopen sagt, då han såg dacsösen i dörren: Ä dä den der lilla syrsa — den kan jag tro me te att bära enszm.n Åh, det är skandalöst! utropade mod-mannen föridrnadt, syrsal det är ju högst genent, en dansös, som bii:vit så uppburen vid Europas alla holp Nej, hvarföre det? invände den oef:errättlige Hr ., som synbarligen var en grällängare; en homo disputscissimu:; deruti ligger ingenring förnärmande, det är tvertom en mycket lyckad bild, och jag riktigt beundrar ett sådant sinnrist p3bitt, he!st det skedde så impromptu. Hur säger den Grekiske skalden i sitt 43. ode just om det der lilla täcka djaret, sam han kaltar singeigal.n Qvalfri, luftig, fingestaltad, Är du nästan gudars like. Ja, en annan icke mindre ryktbar poet kallar den en ppieridn, så att jag finner denna liknelse, ju mer jag beraktar den, allt mer och mer förträfflig.n