Aftonbladet – 22 februari 1842, sida 2

Undervisnings-anstalter för jordbruk och landtmannanäringar ............ 21,000. ddlingsbjelp m. m. för krononybyggare, (förslagsanslag) .......-s.s.-s se Befrämjandet i allmänhet af jordbruket och landtmannanäringarne .......... 9,000. Hästafvelns förbättrande . ........ .. 26,526 Undervisningsanstalter för slöjderne . . . . 418,200. Befrämjandet i allmänhet af dito . . .... 4192,561. Undervisningsanstalter för handel och sjöfart. ...... ses rr 0 10700. Befrämjandet i allmänhet af dito . ..... 19000. Undervisningsanstalter för bergsbruket. . . 3800 Befrämjandet i allmänhet af dito . . . ... 20 953. Fiskeri-näringens understöd ......-.. 5,000 Jordförluster genom kanalanläggningar, (förslagsanslag) . .... ss... ss... 0. 8,669. Diverse anslag. Skrifmateralier och expenser, samt ved och ljus, (förslagsanslag) ... . . .. . . . 16,303. Reseoch traktamentspenningar, (förslagsanslag). ....s. ss. rss 0 0 6,000. Extra utgifter . . ..... sc. 0 ss. 2 6,000. S:a 845,700.. (Slatst följer.) 3,000. em EN NY CAUSE CELEBRE. Ibland de kinkigaste och mest grannlaga ärender, som hos oss förekomma, äro sådana, som, ehuru de i egenskap af verkligt tvistemål naturligen höra till domaremaktens område, likväl, till töljd af vir embetsverks-organisation, afgöres icke blott af kollegierna, som genom sin sammansättning visserligen kunna fungera såsom verkliga domstolar, utan äfven, i sista instansen, inom konseljen, der den oansvarige ledamoten, konungen, enligt grundlagen eger allena beslutande rätt, men de öfrige, som äro ansvarige, endast kunna säga sin tanka till protokollet, samt gifva råd och föreställningar. Allmänna uppmärksamheten har ock, som bekant är, tid efter annan sysselsatt sig icke så litet med en mängd sida na mål, hvilkas slutliga afgörande ansetts behäftadt med åtskilliga större och mindre oregelbundenheter och afvikelser ifrån lag, hvaröfver vi likväl ieke nu för tillfället ämna ytterligare utbreda oss, såsom till exempel för att nämna några bland de betydligare — om Halländska kyrkohemmanen, Ebersteinska och Welanderska testamenterna, brytningen af fastan å egendomarna på Helgeandsholmen, m. fl. — Ännu mer kinkigt måste naturligtvis detta förhållande blifva, om den Höge persoz, som beslutar i regeringen, äfven, utan att möjligen hafva någon direkt nytta eller skada af utgången, likväl befinner sig till den sak, som skall afgöras, i en sådan ställning, som, derest denna sak förekomme vid domstol, skulle för ordföranden utgöra ett laga jäf att dermed befatta sig. Ett sådant mål har för någon tid sedan åter blifvit afdömdt i konseljen, och börjat i mundtliga kretsar väcka uppmärksamhet samt gif vit anledning till så många tydningar och reflexioner, att Red. deri funnit en anledning att förskaffa sig del af handlingarna, och derutur meddela en sammandragen, men likväl fullständig berättelse om förloppet, som är följande: Ibland de räkenskaper, som granskas i Kammarrätten, äro äfven de indelta regementernas. Vid en sådan granskning af militie-räkenskaperna för åren 4833 till 4837 gjorde revisionskontoret den besynnerliga upptäckten, att chefs-ryttmästare-bostäilet vid lifregementets dragoner, Risna fanns i staten upptaget för 886 Rdr årlig afkastning, men att blott 333 Rdr 46 sk. bko i räkenskaperne redovisades, och att, hvad än märkvärd:gare var, ätaten å andra sidan de biterades med åtskilliga från bostället utgående räntor, som för hvarje år öfverstego iutägten, samt år 1837 uppgingo till öfver 396 Rdr. Man kan icke undra på att revisorerne, om än icke oerfarne i ett och annat af svenska statshushållningen, ändock skulle tycka att en dylik redovisning af 886 Rdr var något egen. Det gjorde de ock, och när de då undersökte huru denna arithmetik tillkommit, uppdagade de följande förhållande, som går tillbaka ända till den tid, då n. v. Konungen var Kronprins och chef för lifregementets dragoner. Han hade då, jemte andra förmåner, i egenskap af sådan chef äfven Risna ryttmästareboställe med underliggande Sohlvalla och Kratsboda augmentshemman sig tilldelade. Dessa utarrenderade han, den 26 Aug. 1841 på 30 år åt d. v. ryttmästaren, nu mera generalmajoren, friherre Gust. Hjerta mot ett arrende af 333 Rdr 46 sk. När dåvarande Kronprinsen afträdde från chefsembetet, öfvergick Risna till fältmarskalken grefve v. Essen, och, när grefve Essen afträdde, från honom till grefve Sandels; men, när grefve Sandels afträdde, återgick det till kronan till följd af en reglering, hvarigenom dess afkastning blifvit anslagen till lön för förste majoren vid regementet och skildt från chefsindelningen. Herrar Essen och Sandels läto imedhandskar och skreko sig hesa på Bravo — e!