Aftonbladet – 22 februari 1842, sida 2

näsdukar fullal) — — (Fröken JM 3 var mycket ömbjertad utaf sig; det var just hon som så beskäftigt hemtade hallonsaften åt unga löjtnanten, om läsaren erinrar sig.) Och det himmelsblå lifvet sena, med de der juvelerna, hvilka hon fått af Kejsar Alexander — var det icke charmant? Alideles gudomligt ! Hon var en engel i menniskohamn,, sade M 4, och tog i förtjusningen fel på ögglorna, och fick ett stort maskbrott i fransen af en broderad matta till Taglionidockan, som lilla Sally skulle ha till julklapp. Hvarför icke en engel i englahamn? frågade en kava!jer, som stod bakom frökens stol, och som af de unga damerna ansågs för typen för en riktigt älskvärd ung man, med skägg och bleka kinder,, samt släpögd och mockant, och som nyligen läst Hjertklappningen på Dalvik. Ha ni hört mina nådiga, hvad doktor svarade herr då han kom till honom för att begära råd för sin axel, som tagit skada under det han bjelpte till att dra mademoiselles vagn från Operahuset ? (Chorus) Nejl Han bad honom gå till veterinärläkaren., Den unga modmannen strök sig om munnen med sin Taglioninäsduk och kastade en harmsen blick på berättaren, unga Hr , som nyligen hemkommit från en utrikes resa och som sett åtskilliga especer af ylejon,, dansöser, musisi och operasångerskor, hvar i sin art lika beundrade som mamsell Taglioni, hvilken för närvarande utgjorde societetsämnet i den goda staden S. Åh ja, sade nu vår Ny-man efter rågot begrundande, man är alltid så färdig att förlöjliga andras enthusiasm för skön konst, om man sjelf händelsevis är i saknad af dylika sympathier., Det händer, återtog Hr ., jag vet till och med många, som under den ryktbara dansösens representationer härstädes, klappade sönder sina