Aftonbladet – 22 februari 1842, sida 1

och Kamrarna möjligen kunna finnas medgörligare. Det i Lyon organiserade hemliga sällskapet, Chkarbonnerie reformee, har der inför Polisdomstolen varit stäldt under ransakning och 6 af de anklagade blifvit dömde till några. månaders fängelse samt 46 till 435 francs. böter, hvarförutan 7 blifvit in contumaciam dömde till fängelse och 42 frikände. Detta lindriga straff tyekes icke fullt motsvara de förfärliga beskyllningar Kongl. prokuratorn gör sällskapet, nemligen att namnet Alibaud i synnerhet hos detsamma stått i kredit och att man bland dess ledamöter funnit en Alibaud N:o 7, samt att den, som inom det anklagades för någon förbrytelse, hotades med sin ledsagares dolk, endast fick två timmars tid till sitt försvar, och om domens verkställare darrade på banden, straffades han liksom den skyldige m. m. Polisen efterspanar med mycken ifver en person, som skall hafva förfärdigat och satt i omiopp falska P:eussiska bankosedlar. Hans lithografierade porträtt är utdeladt åt alla polisens agenter. Ett rykte går, att en, först indirekt och sedan direkt, intervention i Spanien skulle åsyftas af Franska regeringen och att man hos hertigen af Orleans ifrigt arbetar på att samla dokumenter och underrättelser, behöfliga för ett krig i nämnda Jand, för hvilket ändamål flere officerare, som tjent derstädes, rådfrågas. Det tyckes bekräfta sig att en anstalt verkligen fianes till brefs öppnande på posten. Flere främmande diplomater och utlänningar af betydenhet hafva ofta beklagat sig. öfver, att deras bref och depescher, när de erhållit dem, synts uppbiutna. Det går så till, att polisprefekten i Paris tillställer generalpost-direktören en lista på alla de personer, hvilkas bref skola skickas till inrikes ministeren, innan de utiemnas till ägarena. I nämnda minister brytas de på en egen method, läsas och kopieras. Ofta går man härvid så slarfvigt tillväga, att äfven ett oöfvadt öga märker spåren efter-den föregångna proceduren. En gång till och och med satte man på en främmande diplomats bref, i stället för hans regerings sigill, Franska utrikes ministörens. ! SPANIEN. Deputerade kammaren fortsätter debatterne om adressen, hvilka väl äro ganska lifliga, men likväl nästan alltid lemna ett förregeringen gynnande resultat. I Figueiras är Jugnet fullkomligt återstäldt en till dess upprätthållande har garnisonen fått och förstärkmug: STORBRITANNIEN. Efter långt och mödosamt arbete har ändtligen berget födt — — en råtta! I nära ett halft år funderade Sir Robert Peel på spanmålsfrågan, och i trenne timmar talade hang den 9 öfver densamma i Underhuset, för att sluta med en s. k. sliding scale (varierande tullbestämmelser). Vi återkomma till en närmare framställning af hans plan, hvilket tiden ej i dag medgifver, och anmärkte blott att de föreslagre tullafgifterne, lämpade efter uppgifna medelpris per quarter hvete, äro betydligt nedsatte i jemförelse med de nu gällande. I sättet att bestämma medelpriserne, hvilket hittills varit mycket öfverklagadt, såsom endast ledande till illusoriska resultater, föreslås äfven någon förändring. Någon diskussion följde ej på Peels framställning; endast Hr Cobden, ordförande i den stora föreningen emot spanmålslagarne, yttrade nigra ord. Han hade icke med förvåning, men väl med bedröivelse, hört ministrarnes nya plan i spånmåisfrågan. Han för sin del hade aldrig af det nuvarande kabinettet väntat något förslag i detta ämne, af verkligt gagn för landet. Man hemtade icke drufvor af törne, ej heller fikon af tistel. Förslaget vore en skymf emot det lidande folket, och icke annat än en intrig af det aristokratiska possessionatintresset, till förebyggande af all verklig förbättring. På börsen rådde yttersta förvåning ö:ver Peels balfva mesyrer, af hvilka man icke alls väntade sig någon förbättring i det nuvarande tillståndet. Lord Russell hade sedermera i Underhute — sor a as