Aftonbladet – 18 februari 1842, sida 1

komma lagstridiga domar. Jag eger rätt att säga att sådant är en smädelse., Nytt knot och nya:-rop mot och med, så att ses sionen: måste inställas på en fjerdedels timma. Hr Isambert visar ifrån sig beskyllningen för smä: delse. Han förklarar, att det ifrågavarande brefvet var daterädt den 29 September, och han gör Sigill. bevararen ansvarig inför Frankrike för de åtgärder, hvarom der var fråga. Hr Martin: Jag återtager icke ordet smädelse.n (Hela venstra sidan: Till ordningen! till ordningen!) aJag upprepar, det jag icke bar någon kunskap om brefyet, och om jag fått ett sådant, bade jag säkert icke bifogat det akterna. Det behöfdes alls icke bland dem; jag hade behållit, det för att göra generalprokuratorn mina anmärkningar derom. Huru, en embetsman finner ett dokument af sådan vigt och förvarar det som en skatt att här användas! De slutsatser, han deraf dragit mot sigillbevararen, äro och bli smädelser. Hr Isambert: Jag har derom underrättat mine kolleger vid kassationsdomstolen. Hr Odillon Barrot: Förgäfves vill man låta tadlet falla på den, som haft mod att afslöja ett så märkligt factum; ett vackert bevis för saknad kunskap om ett dokument, att man säger, det man, i sådant fall, skulle supprimerat det. Ja, det är cen straffbar handling, om man drager en kapitalanklagelse från den ena juryn till den andra, och anför, som skäl, att den ena torde fria, men den andra fälla. Sådant är en dubbel smädelse. Hvarje redlig mans pligt är, då han får kunskap om ett dylikt factam, att ej förtiga det, och ännu mer var det en deputerads pligt. Hafva vi då kommit så långt, att man endast känner förtrytelse mot dem, som tala sanving? Ert förfarande vid jurylistornas upprättande.kan man så karakterisera: Lagen berättigar er, att, på ert ansver, afskilja fysiskt eller moraliskt inkompetenta personer; den har ålagt er moralitetens pligter, j hafven misskänt dess anda och deraf smidt åt er ett politiskt vapen. Emot lagens mening väljen j till jurymän passionerade menniskor, som stå färdiga att tjena edra afsigter; af en institution för rättvisa, frihet och statsborgerliga garantier, bilden j en passionerad, våldsam anstalt, och till ntetgören deremot en inrättning, hvilken, man hittills amsett som ett frihetens paladium! Men hvar är det, som j icke görem lagarna till politiska vapen? Till och med den oskyldiga lagen om iegala annonser måste bära partifårgen. Det ges två slags despotism i verlden: den ena har mod att öfverträda lagarna och den andra förfalskar dem genom list och korruption. Om jag skulle välja mellan båda, skulle jag föredraga den vålosamma framför den hycklande. Må vi åtminstone upprätthålla juryns makt och sjelfständighet, ty hon skall måhända bli vårt räddningsankare. Denna debatt bevisar, att, under det j yrken på laglighet, kränken j uppenbart lagarna, vriden dem oupphörligt från deras ändamål och slungen dem som anfallsvapen mot våra institutioner. Hr Hebert: Vill man göra en jurys sammansättning misstänkt för ett helt år? Sådant är ett moraliskt tvång, som man för några dagar sedar sökte utöfva äfven mot departementalråden, för att förmå dem föredraga en mening framför en annan. Uppskofföt med rättegången mot National, sow hr Biliault omtalat, urskuldade kan med sina öfverhöpede göromål i och för Quenmissetska processen. Hr Billault: aMen hvarföre svarar inrikes-ministern icke, utan låter sigillbevararen, tala i sitt ställe ? Hr Duchatel: Jag är öfvertygad, att prefekten i Puy-de-döme icke gjort någonting pligtvidrigt. Han är en lojal och skicklig embetsman. Ni må icke tro, att bland edra motståndare finnas personer, af hvilka man kunde sammapnsätta en järy, som skulle fälla oskyldiga. Man kan låta bli att dela er tanka och likväl vara en hederlig man. Jag kunde också erinra om de stämp ingar, som förehafvas, så snart en rättegång är anhängig inför juryn, huru man tröttar jurymännen med besök och anonyma bref. Regeringen är pligtig att vaka öfver, det endast rättskaffens, upplyste och sjelfständige män kallas till juryfunktionen. Här är ej fråga om politiska meningar, utan om en fast och oberoende karakter., Hr Odillon-Barrot: Sådant är ett enfaldigt prat (vidiserie). Hr Duchatel: Jag skall icke nyttja repressalier i denna stil; men jag försäkrar, att man af det angifna skälet icke aflägsnat någre embetsmän från Seine-prefekturen; man har öfverhufvud icke uppsatt listorna på annat sätt än det sker hvarje år. Men jag anklagar er, liksom pi anklegat oss, för att j icke bekymren er om ordningens intressen och faror, att j använden alla slags fördomar för att angripa ministeren, att j för kammaren skildren alla faror som inbillade och att j. deremot tillsluten ögonen för de verkliga faror, som hota regeringen och samhället.