Aftonbladet – 18 februari 1842, sida 1

53 IS nagnnra nets Snr RR ERE Vv. KYRKOGÅRDEN. Cypress och murgrön, vide, gul vio I massor flätade, och kuilar böjde — BYRON. På den ensliga sjöns strand, ej långt från den i första kapitlet omtalda kojan låg en fyrkantig af en låg stenmur inhägnad plats. De små kullarne, här och der prydda med ett kors eller en sten, tillkännagåfvo, att detta ställe var en de tystlåtnas stad, likasom storleken af denna inhägnad och mängden af grafvarne vittnade om att begrafningsplatsen tillhörde en stor och talrik församling. Detta var också verkligen fallet, ty invånarne i förstaden begrofvo der sina döda. Kring muren, sned och vind, sam! här och der raserad, stodo gala höga och tjock: ståmmiga träd, som buro en ovanligt saftig och lummig grönska och förrådde en sällsamt hflig vextlighet och frodighet. Det var afton och månan lyste: klart öfver de fredliga vårdar. I den breda skugga, som kyr: kan bildade öfver en del af kyrkogården, stoc Erik och uppkastade mullen till en graf, elle som han :sjelf kallade det, bäddade en säng Under de doftande rosmarinerne lekte några sm: qvicka foglar och kifvades mellan bladen i del djupa gräset — en af dem hoppade fram på der fuktiga sandgången. Silviol sade Alf, som jemte Lara satt på er grafsten och åsåg Eriks arbete! pSilviol och nu närrade han med nigra locktoner den skyggs fågeln allt längre och längre fram. Ser du fågelm der, Lara? 0, det är en liten älsklig va