Aftonbladet – 16 februari 1842, sida 2

bland elevernen, d. v. s., med oförblomerade ord: eett myterin. Ett myteri bland 27 pojkar låter visst som en saga, men ingen kan veta hvart elände och förtryck kunna drifva äfven en pojke, då äldre matroser af trälandet och släpet i samma fartyg nödgats rymma, samt då den ene styrmannen efter den andre finner sig befogad att afsäga sig sitt befäl, så att nu detsamma hvilar på Hr Skogman, hvilken från början var den fjerde styrmannen. Se här hvad vi på detta afstånd känne om saken: Då fartyget från Stockholm i slutet af Oktober 1840 var segelfärdigt, funnos nämligen ej flere än 7 matroser å en 460 lästers brigg, förande en tackling i likhet med vanliga fartyg af 200 läster eller snarare med en 48 kanoners krigsbrigg; sålunda gick det, på Guds försyn, till Helsihgör; och emellan Helsingör och Lissabon verkställdes segelminskning och tillsättning endast med största svårighet, af brist på folk. Från Lissabon till B. A. bjelper man sig med litet nog, och, knappt i B. A. anlände, rymde 3 matroser, i hvilkas ställe inga blefvo förhyrde, emedan slikt ansågs för dyrt, men deremot begagnades eleverne till att draga plankor och spiror, samt förrätta allt schåare-, ej sjömansarbete, i stället för att få lektioner. Någon ledighet från denna nobla sysselsättning gafs likväl, då tillfälle att salutera yppade sig, samt då man blef ibland de lycklige, hvilka utvaldes att hela dagarne ligga och vänta i chefens gigg (alias skepparens joll). Nu veta vi att myteri funnits, vi veta äfven att det varit ibland eleverne, samt att dessa äro snart att hemförvänta och således ej rädas allmän åklagares påståenden, men vi veta äfven att den, emot hvilken det skett, ej funnit för godt att personligen eller i laga form skriftligen afgifva sina påståenden, utan föredragit att, sedan ham förspillt nära 4!, år af dessa ynglingars bästa lärotid, genom en löslig beskyllning i en tidning, sätta en fläck på deras heder och skada deras framtid, samt på detta gentlemanlika sätt taga sin revange. Så mycket om den moraliska sidan af artikeln; de skrytsamma fanfaronader, hvilka utgöra största delen af den Hr C. Skogman meddelta instruktion, låta vi fritt förklinga i rymden; men, i afseende på det materiella eller pekuniära, måste vi, föräldrar och målsmän till ledning, nämna några ord. Förtsa årets afgif. och andra årets, från den 1 Augusti 1841 intill elevernes hemkomst, föres Ht O. tillgodo, samt yttermera sådane extra utgifter för eleverne, till nöjen och öfverflödsartiklar, hvilia öfversligit deras handkassor och sålunda måst förskoltsvis of Hr O. betalas, hvaretter återstod:n, äfvensom tredje årets reverser, ålterbäres. Härvid är blott att anmärka, det första året blifvit bra kort; ty tiden, ifrån slutet af Oktober 4840 till den 4 Auzusti 1841, gör, efter Spolens uträkning, ej mer än på sin höjd 9!, månad; vidare veta vi intet kontrakt, som tillförbinder föräldrar och måälsmän att för de sina betala efter 500 Rdr Bko per annum, för det att dessa hemförskaffas, i liktet med den öfriga besättningen och med hvad svensk lag bjuder: catt nämligen, enär fartyg utomlands försäljes, ansvarar skepparen för besättningens hemförskaffande; än mindre fatte vi, huru man kunde använda penningar till elevernes anöjen, då man ej ens hade råd att lega arbetsfolk och lå.a eleverne använda tiden till sin nytta, och intressant skulle det ock verkligen vara att få veta, hvari öfverflödsartiklarne verkligen bestodo, då eleverne saknade både att äta ur och äta med, samt att mot smuts och väta förvara sina kläder. Om återigen det är chefens nöjen och öfverflödsartiklar, hvilka här menas, så blifva de mindre svåra att få reda på, och erkänne vi då Hr O hafva fullkomligt rätt, i enlighet med sina rättsprinciper, då han försöker att få sin öfverdrifna lyx bekostad af pojkar, hvaribland mången fattig, hvars anhöriga togo sin sista skärf till dessa 4,500 Rdr Bko, emedan de, efter denna 3:åriga expedition, förväntade dessas uppfostran fullbordad och dem i cas att kunna hederligen föda sig sjelfva. Men om Hr O. gerna vill åtkomma så mycket, som möjligt, af de tvenne första årens afgifter, så måste vi dock förklara honom. vår erkänsla, för det han tillåter 3:e årets reversers öfverkorsande och återlemnande. Då ett kontrakt, som är upprättadt emellan 2:e parter, ej når sin fullbordan och ej, medelst en af samma parter uppgjord förlikning, upphäfves, så vet väl hvar och en, att det blifvit brutet. Detta synes likväl icke Hr O. vilja vidgå, och det af skäl, som i Hr C. C:s förklaring blifvit uppgifvet, nämligen aett myterin. Det blir således föräldrars och målmäns första skyldighet, att söka fällande eller frikännande utslag hos vederbörlig domstol derutinnan, för att skilja de skyldige från de oskyldige, samt sedan deras, hvilkas myndlingar ej varit delaktiga i det angifne myteriet, att, enär Hr O. brutit det med dem ingångna kontrakt, yrka: terställande af alla af Hr O. uppburna penningar; ersättning för de, i och för elevernes utrustning och resor gjorde omkostnader, samt godtgörande efter mätismanna ordom för elevernes, ombord å briggen verkställde schåarearbete efter dagspenning. Sedan detta blifvt afdömdt, så se vi intet hinder för Hr O. att, icke allenast i flottan qvarstå, utan äfven, om han, som slagtare), eller hvad som heldst, tillbringar nästa år i B. A., hit sedermera återkomma och en dag blifva denna korps öfverbufvud. I alla saker gäller den gyllene regeln: audiatur et altera pars, och det är följaktligen äfven