Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 3

och gjorde medelmåttiga framsteg i studier. pJag vet just icke,, säger Shiel, hyad som ändrade OConnells bestämmelse. Sannolikt kände han sig näga för :mycket kött och blod, för att deraf göra en munk, och nyheten af den civila tjenstemannaIpbanan väckte hans åtrå. På advokaternes bänk hade plats då nyligen blifvit katholikerne öppnad. Han öfvergaf derföre St. Omer, dess messor, aftonsånger och fastor och blef, sedan han slukat ett erforderligt antal fårbogar ) i Middle-temple, upptagen på Irländske advokaternes bänk, påsktiden 1798. Ytterligare ett olyckligt och blodigt år för Irland, derunder den unga advokaten, vid landstigningen på fosterjordens stränder, återfann henne upprorisk, besegrad, obarmhertigt straffad under en grym krigelags hugg och genast stötte mot engelska bajonetter, galgar och lik. Man känner i allmänhet till den stora republikanska uppresning, hvilken leddes af det förenade Irland; man vet huruledes, under franska revolutionens af 89 inflytande, protestanter sf ringare härkomst och kathoiiker, eldade af samma ifver, ett ögonblick gjorde gemensam sak, för att krossa i spillror Englands välde; huru do gräsligheter, hvilka hos fransmännen föröfvadsa 93, söndrade och försvagade föreningen, utan att upphäfva hennes tillvaro; huru den af general Hoche mot slutet af 4796 ledda franska expeditionen vände om utan att landstiga; huru uppresningen utbröt 4798; buru en anzan under general Humberts befäl ställd fransk arme2 anlände, för sent att gifva henne pärioug och Nog snart att se sig sjelf innesluten af en öfverlägsnare styrka och tvungen att gifva sig fången; huru Eagland, trampande under sina fötter det vanmäktiga och besegrade Irland, ångrar sina före striden gjorda koncessioner och vänder sig till godo dess svaghet för att åter pålägga det enväldets ek; huru, oaktadt de vältaliga besvärjelserne af Grathan, irländska parlamentets Demosthenes, hundraaderton personer likväl finnas nog låge att för kontanta penningar sälja sin politiska existens; huru slutligen irländska parlamentet sjelfmördar sig i kraft 8f en omröstning, hvilken kostar Pitt trettioen millioner franes; — alla dessa facta tillböra Irlands historia k hvarmed vi ej vilja uppehålla oss. Det må göra åtinfyllest att nämna, kurusom vid ett sammanträde melan advokater i Dublin, kallade att protestera emot unionsakten, en ung man om tjugofyra år flera gånger tog ordet samt utmärkte sig genom en skarp häftighot i sina utfall mot Englands nya kraftyttringar och ett lagligt utplånande af hans fosterlands sjolfständighet. Det var Daniel OConneil. — (Forts. följer.) 7) Bummet medgifver ej här en förklaring öfver de engelska universitetevs ganska invecklade mekanism. Det må göra tillfyllest för läsarenjatt veta, det juris-kandidaten, före upptagandet in docto corpore, framför allt måste visa prof på sin mages starka förmåga. 2) Ea af stiftarne för associatlonen Det förenade Irland, Wolfe-Tone, som flydde till Frankrike, föranledde de begge expeditioner af Hoche och Humbert, der! han sjelf deltog, blef tagen, igenkänd, dömd till döden af engelsmännen, men afhände sig lifvet i fängelset, bar öfver denna dramatiska epok efterlemnat memoirer af rikt intresse. —— R— — KRraiG. För att utbreda en eller några fås välde, hafva tusenden och millioner gjorts till machiner under namn af soidater, väpnats med förödelsens verktyg och derpå utsändts att bringa andra till sin egen belägenhet, genom skrämsel och marter, genom eld och svärd. genom mord och plundring. Och är det ett litet brott att uppställa menniskan mot sin broder; att göra mord till tusendes yrke; att dränka jorden i menniskoblod; att förvandla den i en ödemark; att skingra familjer liksom agnar skingras för vinden; att göra mödrar till enkor och barn faderoch moderlösa; och att göra allt detta i ändamål att förtrycka menniskornas själar, att förvandla dem till låga parasitväxter, att aftvinga dem en förnedrande hyllning, att förödmjuka dem i deras egna ögon och lära dem att anse slafveriet såsom lifyets högsta pligt? Då Iystnaden efter makt, såsom den vanligen har gjort, lyckas att grundlägga despotism, tyckes den göra sjelfva civilisationen till ett tvifvelaktigt godt. Medan monarken och hans hof öfverlemna sig åt en slösande yppighet, står sllmogen, fastväxt vid jorden och dömd till oupphörligt arbete, ganska litet öfver djuret. Det finnes delar af Europa — det kristna Europa —, i hvilka bonden, genom hvars svett konungar och adel frossa i lyx, i det hela tyckes hafva färre njutninger än skegens ohyfsade indian. Fastkedjad vid ett ställe, lefvande af de sämsta vegetabilier, stundom ur stånd att köpa sig salt att krydda sin grofva föda med, sällan eller aldrig smakande animalisk föda, med en koja af lera till boning, och, likaväl som djuret, underkastad en öfverherres välde, tyckes ham oss njuta färre materiella, intellektuella och moraliska nöjen än skogarnes frie inbyggare, hvars steg ingen fjättrar, hvilkens wigwam ingen tyrann våldför; hvilkens förnämsta arbete är jagt, det ädlaste af nöjen; som frossar på rådjuret, det läckraste vildbråd; åt hvilken floden skattar såväl som skogen; hvilkens äfventyrliga lif föder skarpsinnighet och hvilken faran ingifver mod och sjelfbeherskning. Vi äro inga försvarare för det vilda lifvet. Vi veta att dess omskrutna frihet ä FURSTE ASS LENE RS Ra TI TURER sen BR