Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 3

en fattig, och han var frestad att anse hela saken för ett bländverk. Men Frans tog honom snart ur hans tvifvel. En ström af tacksamhetstårar flöt öfver gubbens anlete, och hans välgörare åtnöjde sig dermed, utan att afvakta det ögonblick, då han tillräckligt hade hemtat sig från sin bestörtning, för att gilva sina känslor luft i ord. Han försvann derföre, efter uträttadt englabudskap, såsom enuglar pläga göra, ur den gamle mannens åsyn, och lemnade honom ensam att rimma saken så godt han kunde. Följande dagen såg det ut som en marknad i den utkorade brudens boning. Frans skickade köpmän, juvelerare, spetshandlare, skomakare, modhbandlerskor och sömmerskor dit, hvilka erbjödo henne dels allehanda varor, dels deras tjenst vid kläders och grannlåters förfördigande, Hon tillbrag:e hela dagen med att välja tyger, nipper, spatsar, hand och andra erforderliga saker till brudskruden, och låta taga mått på sig till kläder och skor. Hennes nöfta fot, hennes runda arm och smärta Hf blefvo så ofta och så noga utmätta, som om en skicklig konstnär velat af henne taga modell till kärleksgudinnans staty, Brudgummen gick imedlertid att föranstalia om lysningen, och knappt hade tre veckor förflutit, förrän han förde sin brud till altaret, och det med en prakt och ståt, som ingalunda gaf efter för hummelkungens brudståt, utan tvärtom alldeles fördunklade den. Moder Brigitta njöt nu den glädjen, att fläta brudkransen iden lygdiga och sedesamma Metas lockar, uppnådde len så länge närda önskan, att i välstånd få uppefva sin lefnads höst, och gjorde sig värdig denaa lycka såsom belöning för en hos henne lofvärd egenskap: — Hon var nemligen den drägigaste svirmoder som funnits, (SIx2.) narr re SNS — Om den för ett par år sedan här så omyckte violinisten Hr Prume förekommer, besynnerligt nog, ett bref från Belgien, hvari det heter, att Hr Prume i sin hemort icke kunnat gifva konert hvarken i Brässel eller Löthich, sedan man hört Beriot och Vieuxtemps, och att man anser hans rykte artificielt och selbstgemacht. Ingen är profet att anvat land