Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 2

KONSTOCH LITTERATUR-STAFETT. Hamburg Febr. 5. Mamsell Heinefetter, som fördröjt sitt vistande härstädes något längre, än som från början var beräknadt, har imedlertid nu för sidsta gången, aldra sidsta gången och mauf vieler Begehren uppträdt som Desdemona i xOtello,, och afgår till Hanover, der hon säges hafva tagit engagement. Stadt-theater har, för att trösta sig ölver förlusten, upptagit Rossinis pergötzl!iche buffaopera La Cenerentola, hvilken af den lyriska truppens elit på ett i allmänhet rätt tillfredsställande sätt utföres. Nya dramatiska saker, som för ögonblicket gifvas på denna scen, äro ett fyra akter långt skådespel af Heinrich Smidt, kallad: Kaufmann und Seefahrern, — en temligen långtrådig produkt, och som oaktadt de flera ypperliga och intressanta dekorationer, hvilka härför enkom blifvit gjorda, säkerligen icke kommer att hålla sig länge uppe, — samt Don Sebastian af Doktor Wollheim, ett stycke, som eger många partiella skönheter, men likväl icke synnerligt mer, än det förr nämuda tyckes anslå på den större allmänheten. Den första philharmoniska konserten för innevarande år har gilvits i Apollesalen för öfverfullt hus. Den börjades med Mozarts intagande g-molls-symfoni och slutades med Beethowens ce-durs-ouverture; en utmärkt fransysk pianist, Mortier de Fontaine, hvilken kort förut varit i Köpenhamn och gifvit flere konserter, lät vid detta tillfälle med mycket bifall höra sig i åtskilliga moderna fortepianokompositioner. Den europeiskt namnkunnige violinisten Molique har för några dagar sedan hit anländt, och man boppas få offentligen göra bekantskap med hans utmärkta talang. En ung virtuos på violoncell Giovanni de Dio är äfvenledes här, för att uppträda såsom konsertgifvare; man talar på förhand med mycket beröm om hans konstnärsskap. Doktor Wienbarg, den bekante författaren till de Estetiska fälttågens med flera kritiska och bellettristiska arbeten af erkänd förtjenst, har härstädes nyligen gifvit klaven till öppnande af enskilda akademier, i likhet med hvad private lärde längesedan bragt å bane och med framgång genomfört i andra större städer, såväl i Tyskland, som annorstädes; han har nemligen för några veckor sedan i den gamla Börsen-Halles lokal börjat en kurs af föreläsningar öfver den moderna dramatiska litteraturen. Företaget har väckt allmänt bifall. En af den tyska litteraturens veteraner, doktor Pappe, grundläggare och hufvudredaktör af den sedan minga år så väl ackrediterade tidskriften Lesefrächte vom Felde der neuesten literatur,, afled i Hämburg den 44 i förra miånaden. Tidskriften, som numera utgafs endast under Pappes medverkan,, börjades redan år 41815. Från Berlin förnimmer man ingenting särdeles anmärkningsvärdt inom konstens gebit. Liszt gaf derstädes för en vecka sedan på den studerande corpsens särskilda anhållan en konsert i universitets aula, till hvilken endast studenterne bade tillträde, och för ett högst modereradt entrepris. Ioakomsten af hela konserten anslogs af den frejdade pianisten till kassan för fattiga studerande, och för att på ett gentilt vis öka sin vackra present, hade han på förhand sjelf tagit tjugu biljetter, för hvilka han erlade kontant li ka många Friedrichsdorer. — En filosofie-professor vid namn Werder har låtit uppföra ett nytt sorgespel: Columbus, om hvilket man gjort sig stora förhoppningar, de der likväl icke synas hafva blifvit realiserade. — Bland de tyska origirs!arbeten, som under förra spelåret uppfördes pa Berlins teatrar, visar det sig, enligt en ofliciel statistik, att följande gjort mesta lycka, nemligen: cWerner, och Patkull,, båda af Gulzkow, samt Treue Liebe af Devrient; den förstnämnda pjesen gafs tio gånger. — De berömda systrarna Bertha och Clara Stick lemna den kungliga berlinska teatern och gå, den förra till Breslau, den sednare till Hannover. Äfven Berlin hår att annotera bortgången af ett inom Tyskland allmänt kändt litterärt namn, Alexander Cosmars, isynnerhet populär såsom öfversättare och bearbetare för teatern; han dog i slutet af förra Månaden. Cosmar varännu en ung man och hade sednast för tyska scenen lämpat Seribes Un verre deau,, hvilken pjes gjort sin rund kring Tysklands flesta teatrar. Den gamle hederlige Sophocles synes verkligen i Tyskland hafva kommit på modet, sedan papET Oe RN NE RA AE OR NEN OA