Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 3

dar en verklig förmur, förträfflig att försvara, ännu förträffligare att anfalla det rike, vid hvilket den endast är fästad medelst de svaga banden af ett tvetydigt vasallskap. Den ryktbare Tzerni Georg lade i början af detta sekel grunden till dess oberoende, som efter hans död befästades af furst Milosch, hvilken i sin ordning blef förvisad, oaktadt de stora tjenster han gjort sitt land. Jag hav i Wien sett denne märkvärdige man. Ehuru illitterat, är han dock begåfvad med stora ressurser i sitt snille och sin rådighet. Sjelf kristen, herrskada han öfver kristna befolkningar: det är det försia exsmpel af detta slag i Turkiet, der dan muselmanska stammen ända dittills icke upphört att utöfva segrarens välde öfver alla kaster af Rayas. Sedan den tiden bafva Mauselmännen sew Grekland gå sig ur händerna, likasom Moldau och Wallachiet gingo förlorade för deras fäder; man kan således ej lemna nog uppmärksamhet åt denna utgångspunkt för den nya tideräkning, som från samma ögonblick öppnats för det sociala tillståndet i Turkiet. Det har fordrats mindre än trettio år, att tillvägåbdringa denna radikxala förändring i Turkiska ris kets konstitution; denna förändring är radikal, emedan den har blifvit en källa till alla andra och den naturliga förevändningen för alla reformer, som med mer eller mindre framgång blifvit försökta på dessa sista tider. Den verkliga orsaken till de båda stammernes . oförenlighe: var Turkarnes religiösa intolerans, som icke tillät dem sluta något slags förening med kristna, eller att anse desse såsom jemlikar inför lagen. Härifrån den Turkiska rättvisans upprösrande partiskhet, de bördor, som blifvit lagda på den ena kasten, deföreträden och den ostraffbarhet, som blifvit försäkrade den andra. En traktat har varit tillräcklig, för att till stoft förvandia dessa lemningar af Turkiska herraväldet, och Servierna äro numera i åtnjutande af samma garantier, som Österrikiska och Ryska undersåter. Eao fullkomlig religionsfrihet råder hos dem; de hafra centraloch ilokal-auktoriteter, som äro helt och hållet kristna, en liten väl disciplinerad arme, en talrik milis, uppväxande skolor samt till och med våra straff-lagar, med sitt cellsystem. Postväsendet, boktryckerier och tidningar hafva blifvit improviserade åt dem på ett måhända något förbastadt sätt för händer, som ännu äro ovana att behandla dessa farliga verktyg. Furst Milosch, som sjelf bief deras första offer, lät samtidigt härmed öppna farbara vägar genom skogarne, slå bryggor öfver floderna eller förse dem med färjor, anlade karantänsanstalter på gränseroa, sjakhus i städerna, samt en mängd andra nyttiga inrättningar. Iatet kan vara intressantare för betraktolsen, än denna lilla stats framskridande under inflytandet af den frihet och de rättigheter, som alstrats genom eröfringen af dess oberoende. Anskönt märkt af djupa ärr efter den Turkiska styrelsen, har Serviska folket sin egna fysionomi och lifskraft, mäktig, icke blott af motstånd, utan äfven af anfall. Ingenstädes har jeg funnit en lifligare nationalkänsla, en större stränghet i sundhetslagarnes handhafvandsa, en mera vaksam tillsyn på resande. Också röjer man redan en viss välmåga i detta land. Otaliga bjordar af oxar, får och framför allt af svin visa välstånd och ofta förmögenhet bland invånarne. Man skall sällan finna ett land mera rikt på naturens gåfvor, med en angenämare omvexling, med en lyckligare blandning af skog och odlingsbar jord, bättre vattnadt, bättre lottadt i alla afseenden. Jag inskränker mig att anföra den herrliga Ipek-dalen, så illa utsatt på kartorna, och som dock skulle kunna uthärda jemförelse med Limagne och Gresivaudan hos 0s8. Som det är min afsigt att skildra det sociala tillståndet i denna vigtiga del af Turkiet, så torde det vara mig tillåtet, att fästa uppmärksamheten på den betydande andel fruntimren, i synnerhet furstinnan Liubitza, furst Miloschs gemål, taga deli alla der förefallande rörelser, som de egentligen förberedt, Man bör på nära håll hafva sett med hvilket öfrermod Turkarne, som vanligtvis med så mycken aktning bemöta qvinnor af sin religion, behandla de kristna fruntimren, för att begripa de Serviska damern2s oförsonliga förbittring mot Muselmännen, som de gifva namnet: -harem-tyranner. Också hafva fruntimren i sjelfständighetstriget under Czerny-Georg och Milosch altid utmärkt sig genom sin djerfhet. Furstinpan Liubitza satte sig upp på stridshästen för att deltaga i drabbningarna och bidrog mer än en gång att vid kinkiga tillfällen upplifva de sinas sjunkande mod. Man föreställe sig en dam af ungefär 50 år ar nästan urigiskt utseende, hufvudet betäckt med grått, i oordning fallande, hår, pannan fårad af en mängd skrynklor, insvept i en enkel, af henne sjelf förfärdigad öfverrock, och man har en bild af denna Serviska furstinna den gång hon gjorde mig den äran, att emottaga mig i sitt af träd byggda palats. Hon afbröt sjelf de frågor hon gjorde mig genom högst pitoreska skildringar, hvarur i synnerhet de lifligaste bekymmer framlyste, rörande de kristna fruntimmers lott, som äro nödsakade att lefva under Turkiskt välde. Jog kan ej här anföra hennes litenaon men de ingåfvo mig den öfvertygelse, att litenaomen mäste vara ganska mäktig der, hvarest hon frambringar och stärker så stora karakterer. (Forts. e. a. 2.