Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 3

föra från vägen upp till dess port. Göm di; der i närheten och vänta till dess att månan: skifva lyser dig. Skjut då med hela din styrke på den lindrigt stängda porten som blott skai göra ett svagt motstånd. Gå då dristigt in trägården och vänd dig åt Vinstockarne som be skuggas af de lummiga akasierna. Till vensiel der reser sig ett stort äppelträd öfver de låg: buskarna, Gå fram till stammen af detta träd med ansigtet vändt mot månan; skåda då ne framför dig på marken, så skall du finna tvennt blommande neglikestånd. Der skall du slå di; ner och gräfva tre fot djupt, tills du finner er stenskifva. Under densamma finner du en skatt d. v. s. ett jeraskrin, fullt med guld och pen ningars värde. Ehuru den kan vara tung och ovig att lyfta, så sky dock icke mödan ty utgången skall väl löna den. Under skrinet ä nyckeln förvarad.) Full af förvåning öfver hvad han hörde, stir: rade Frans på berättaren och skulle omöjliger kunnat dölja sin förvirring, så vida icke det m alit mer inabrytande nattliga mörkret kommi honom till hjelp. Han igenkände på alla då uppgilaa kännemärkena, sin egen, efter fadrer ärfda trögird som varit den gode mannens ögon: sten i lifstiden. Just derföre hade den aldrig behagat sonen, emedan det är en allmänt gifven regel att far och son aldrig sympathisera isamma tycken,.så vida det icke kommer an på någon Jast, ty i det sednare fallet påstår man ait äpplet icke faller långt ifrån trädet. Fader Melchior hade anlagt trägården helt och hållet isin egen smak, mycket besynnerligt och ovanligt, och hvaröfver hans sonsons son sedermera lemnat en utförlig beskrifning. Han hade väl icke der utställt något lefvande menageri till allmän åskådning; men han underhöll der icke dessmindre ett ganska stort antal af springande hästar, vingade lejon, örnar, gripar, noshörningar och andra underdjur, allesammans pröglade