Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 3

BLANQUIS BESKERIFNING OM SERVIEN OCH TURKIET. De båda sednast hitkomna numrorna af Augsburger Allgemeine Zeitung innehålla i bilagan ett intressant utdrag af ett föredrag, som den bekante Fransmannen Blarqui nyligen i Akademien för de moraliska och politiska vetenskaperna i Paris hållit, angående sin sednaste resa i det Europeiska Turkiet och Servien. Vi meddela här nedan ett och annat deraf: Det bör ej väcka förundran, att, oaktadt det lif liga intresse, Turkiet ingifver, detta land Jikväl är så föga kändt. Det är icke så lång tid, som man, utan att biottställas för tilltal och straff, kunnat genomresa det; ty man blef misstänkt, så snart man qvardröjde på ett ställe. Sultans makt är icke alltid erkänd der, och de djerfvaste resande hafra aldrig utom på en hastig genomresa besökt det. De bästa kartor deröfver, Österrikiska, Franska och RyJska, äro uppfyllda af otroliga misstag. Flera floder äro på dem antagna för städer och flera städer åter för berg. Hundratals byar äro utsatta, hvilka alldeles icke finnes, och tfuscntals äro uteslutna, som verkligen existera. I det fordna Mösien eHMer Thracien finnas dalar, mycket mindre odlade, än vissa Amerikanska distrikter vester om Alleganhy-bergen. Iflere af dessa dalar, hvilka på kartan ej äro utsatta, har jag funnit kristna befoikningar, beundransvärda för en kraftig natur, enkla seder samt ett rent och olcohstladt förstånd. Der finnes en hel ny verid att upptäcka, eller snarare en fornverld att uppgräfva i dagen. Den gamla kristendomens anda har der en yppig växtlighet, likasom på sin urjord. Det utgör till och med den mest förvånande karakteren bos det nuvarande Turkiet, detta öfvermått af lif och kraft hos den kristna befolkningen bredvid den muselmanska stammens fysiska och moraliska förfall. Samtidigt med den förvåning, den resande erfar vid anblicken af denna kontrast, intages han af beundran öfver naturens herrlighet inom detta Turkiska område och dess undransvärda bördighet. Knappt bar han öfverfarit den ström, som skiljer Semiin och Belgrad, det vill säga Ungern från de Serviska provinserna, förrän ben häraf öfrerraskas. Sjelfva oceanen bildar -icke någon fallkomiigare gräns än denna flod, mellan barbaridt och civilisationen; på dess venstra stran4 är alit lifvadt, :befolkadt, odladt, på den högra deremot enslighet och nästan ingen odling. Prins Eugenes stolta fäste faller i ruiner under Turkarnes händer. Staden Belgrad åter tyckes uppstå på nytt under Servierne, hvilka äro kristna. Öfverallt, der korset lyser, resa sig nya byggnader; öfverallt åter, der minareterne stråla, höljes marken af ruiner och grus. Denna nya stad är såsom en försmak af hela Turkiet. Servisn, redan till hälften lösryckt från Turkiska väldet genom traktaten i Bucharest den 46 Maj 48142 och i Ackierman den 25 September 418926, bil