Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 3

Levasseur att få skjuta först. Nu skred man ti verkets fullbordan. Dödligt sårad föll Arrighi gena: och uppgaf några minuter derefter andan. Så snar skottet var lossadt och Casabianca såg sin vän vackl: tryckte han hastigt pistolen i hans hand och skre honom rasande i öronen: tryck af! Men kraftern sveko den döende; i trots af en öfvernaturlig an strängning, släppte han pistolen och störtade sans lös till markeo. Oaktadt general Levasseur, sor det siges, erhållit krigsministerns tillstånd till denn duell, blef han dock dagen derpå, jemte alla tre se kundanterne, häktad och skall vid närmaste assis domstol svara — väl! endast pro forma, ty inge! menniska tror att han kan blifva dömd. Casabianc skall, då han säg sin vän falla, hafva kastat mor diska blickar på Loevasseur. AÅrrigbis slägtinga skola, långt ifrån att hafva velat beveka honom til försoning, tvertom hafva styrkt honom i hans afsky värda förehafvande. Då de sju stegen voro mätta gillade Arrighi dem icke, emedan den sskundant som mätte dem, hade för stora fötter, och man må ste utvälja en annen sekundant, med mindre fötter dertill Levasscurs broder, som från Orleans skynda till stället, för att ännu en gång omfamna brodrei före den tvifvelaktiga utgången, afvaktade med bjert ängslan i en närbelägen bondkoja resultatet. Vi skottets lossande skyndade han till stället och stör tade sanslös i den räddade brodrens armar, hvar efter de höllo hvarandra så länge omfamnade, til! de båda af rörelse signade ned på knäna. Levasseu hade derefter yttrat, att han på sitt samvete visst sig vara oskyidig, emedan han inför Gud kunde för svara, att han aldrig bemött Arrigbi med någon o behörig förolämpning. Auktoriteterne, underrättade om den tillämnad duellen, hade sökt förekomma den på det viset, att då kort föra den öfverenskomna timman, Levasseur vagn stannade utanför ett hus, der han gick upp för att taga afsked af en bekant, omgåfvo polis sergeanter vagnen, för att bemäktiga sig generalen person vid utgåendet osh föra honom undan, moi ban märkte detta, och det fanns olyckligtvis en bak väg et från buset, genom hvilken han smög sig ut för att ej mankera mötet.n