Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 3

lunda på atteni blir bedragen i edra förhoppningar. Jag har också, under min långa lefnad, drömt mycket galna saker, men aldrig har jag varit en sådan dåre, att jag satt tro dertill. Hade jag alla de skatter, som i drömmen stått mig till buds, så kunde jag dermed köpa stader Bremen, ifall den wore till salu. Men jag har aldrig trott på drömmar, och aldrig rört hvarken hand eller fot för att pröfva deras större eller mindre sannfärdighet, väl vetande, att det icke lönade mödan. Åh! jag måste skratta er midt upp i synen, att ni för en tom dröms skull gått här och förslösat en hel skön lefnadsdag, den ni bättre kunnat använda i ett gladt lag och ute i naturen. Utgången bevisar att du har rätt, gubbe, och att drömmar kunna bedraga,, sade Frans, men, tillade han urskuldande, jag drömde så HNfligt för tre månader sedan, att jag just på denna dag och på detta ställe skulle träffa en vän som skulle hafva saker af så stor vigt att säga mig, att det väl lönade mödan att undersöka om drömmen skulle slå in; — Åh, i det fallet, återtog mannen med träbenet, så kan väl ingen drömma lifligare och sannolikare än jag. Ena dröm glömmer jag aldrig, om jag än blefve alldrig så gammal. Jag drömde, för många år sedan, att min skyddsengel stod vid min säng i skapnad af en yngling med gyline lockar och två stora, silfverhvita vingar på ryggen, han sade till mig: , Berthold, iyssna väl till hvad jag säger och låt intet enda ord gå förloradt. Det är dig en skatt beskärd, den du skall uppgräfva för att njuta af den så länge du Jlelfver. I morgon afton, då solen går ned så skall du taga spade och skofvel på dina skuldror. Gå så ut från Matteoburg öfver Tiebern och håll dig till höger åt bjelkbron, fram åt Jobannisklostret. Vik sedan af åt Domhof, tills du kommer utarför staden. Stanna der vid en trägård som du skall igenkänna derpå att fyra trappsteg af sten