Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 3

— a——— — NYLIGEN PASSERAD TRAGISK DUELL I FRANKRIKE. Rörande den duell emellan general Levasseur och herr Arrighi, som för några dagar sedan med ett par ord omtalades i detta blad, meddelar Augsburger Allzemeine Zeitung följande detaljer: Levasseur, först för ett år sedan utnämnd till general, var förut öfverste vid det 22:dra linieregementet, som för två år sedan låg i garnison i Marseil!s, och inskeppade sig med detta till Philippeville. Arrighi, en Corsikan, tjenstgjorde vi samma regemente såsom hbataljons-chef och stod på den vänskapligaste fot med sin öfverste. Regementet utmärkte sig, under den tid det kommenderades af Levasseur, som var en dugtig soldat, ofta och med den största tapperhet på de åtskilliga ströftågen. Det var i lägret vid Setif, som öfverstens vänskap med bans bataljons-chef upplöstes. Arrigbi blef anklagad för försummelse i tjonsten, och bestraffades af Levasseur med arrest på sitt eget rura; retad genom ett framför hela regementet uttaladt klander, råkade Corsikanen i ett gränslöst raseri. Arrighi tog frivilligt afsked, blott för att kunna få duellera med Levasseur, och denne lofvade honom också, att vid första tillfälle begära permission på en månad och skynda till Marseille, der de med vapen i hand skulle bringa sin oenighet till slut. Nigon tid derefter blef Levasseur befordrad till general, erhöll en kort permission, inskeppade sig till Toulon och begaf sig derifrån till Orleans, der han tillbragte de få honom förunnade hvilodagarne i skötet af sin familj. Vid den, under sistförflutne böst, fö restående kampanjen, från Oran till Mascara, erhöll han befäl öfver en division, cch skyndade derföre att begifva sig dit. Då han vid sin återresa till Afrika besökte Marseille, trodde han sig der finna Arrighi, men denne hade ännu ej an! tändt från Corsika. Arrighi, som ankom några dagar, derefter, trodde sig vara lurad af sin motståndare. Äfven han skyndade till Oran, och då han der mötte generalen på gatan, gaf han honom två slag med ridpiskan. Han blef väl gripen af gensdarmerne och på general Lamoricieres befallning åter inskeppad till Europa, men den lidna skymfen lemnade generalen nu ingen annan utväg, än att genom en strid på lif och död utplåna den. Efter slutadt fälttåg, hvarunder han betäckt sig med ära, bogärde han och erNöll HY permission, skfef genast till Arrighi om sin förestående anicomst till Marseille, ockae båda motståndarne inträffade en vecka före duellen i staden. Duells-vilkoren aftalades genäst genom sekundanterne. Arrighi ville blott slåss på 6 till 40 stegs alstånd. Generalens trenne sekundanter kunde ej ingå på dessa vilkor, emedan de ej mera ansågo detta såsom en duell, utan såsom ett uppenbart mord. Men Arrighi och hans sekundant, afskedade kaptenen Casabianca, äfven en Corsikan, och, lika förbittrad mot generalen som sia landsman, veko ej ett steg från sina fordringar och hotade med nya förslämpningar. Generalens sekundanter (besynnerligt nog idel civilister) drogo sig undan, men generalen antog förslaget, ledsen vid denna tvist, valde tvenne nya sekundanter bland garnisonens högre officerare, och om eftermiddagen den 48 Januari begåfvo sig de begge motståndarne, åtföljda af sina sekundanter, till Septeme, en på tre mils afstånd från Marseille belägen by, och valde ibland de ödsliga bergsklipporna nära detta ställe en passande plats. Lotten måste afgöra, hvem som skulle skjuta först. Man kom då öfverens om 7 stegs afstånd. Levasseur, en förträfflig skytt, föreslog ännu en gång, att man skulle slåss på 25 steg. Arrighi antog det icke, liksom bedöfvad af raseri. Sekundanterne öfverenskommo (ehuru till Casabiancas största missnöje), att vapen skulle lemnas åt den, som skulle skjuta först, åt den andra efter första skottet. Turen bestämdes genom en i luften uppkastad silfverpenning, dervid det gissades krona eller klafve, och lyckan gynnade