Aftonbladet – 12 februari 1842, sida 2

obetydlig gatusmuts. Hos Rumstedt, som då ännu befanns liggande i sin säng, hade icke heller Nilsson bemärkt något, som axtydt ett oroligt samvete. Härförutan upplyste Nilsson, derom serskildt tillspord, att Rumstedt vid ifrågavarande tid icke egt mer än ett par galoscher. Drängen Nordqvist intygade, att han Thorsdagsaftonen, klockan mellan 8 och 9, burit upp ved till Rumstedts kammare och då funnit honom vara inne derstädes, äfvensom vittnet ännu, klockan straxt efter 9, på aftonen, sett ljus brinna i Rumstedts kammare; att han Fredagen begagnat samma kläder, som dagen förut; att vittnet icke sett honom innehaiva mer än ett par galoscher; att han varit hemma hela Fredagen den 29 Oktober, derom vittnet så mycket säkrare egde kännedom, som Nordqvist den dagen oftast varit inne i det så kallade sätteriet, dels med ved och dels med papper, hvarvid Nordqvist alltid funnit Rumstedt vid sitt vanliga arbete. s Enkan Höggren, som är i tjenst hos Boktryckaren Rumstedt, sade sig ej kunna upplysa, om lärlingen Rurmstedt oafbrutet varit hemma natten till den 29 Oktober, men förmodade att han icke varit borta, emedan han den 28 Oktober deltagit i aftonmåltiden hos sin fader och påföljde morgon befanns liggande afklädd i sin säng, när vittnet, klockan omkring 7, kom in med kaffe i hans kammare. Då funnos Rumstedts dagen förut begagnade kläder och skodon framme i rummet; men om de varit smutsiga eller våta, hade vittnet icke bemärkt. Någon föregående afcon, i samma vecka, hade, medan vittnet uppehöll sig i Rumstedt kammare, för att insätta vatten der, eleven Beurling och Breitfeldt jemväl inkommit dit och efterfrågat Rumstedt, hvarvid endera af de främmande, vittnet mindes icke hvilken, bedt vittnet underrätlta Rumstedt om deras ankomst och att de önIskade få tala vid bonom. Morgonen derpå, då Höggren bar upp kaltfe till Rumstedt, fann hon dennes I sängkläder nedlagde till en bädd på golfvet och såg i Breitfeldt qvar derinne; men hon hörde icke något samtal emellan honom och Rumstedt, samt varseblef licke eller någon pistol framme i rummet Nilsson, Nordqvist och enkan Höggren förklarade härjemte, hvar för sig, att de icke, efter mordet å musikläraten Carlsson, varseblifvit någre främmande klädesporsedlar i Rumstedts gömmor. Hustru Lindberg, sem, efter hved hon uppgaf, tvättat Musikläraren Carlssons kläder, fick nu beskåda de bomullsstrumpor, hvilka Breitfeldt haft på ig, då han häktades, men förklarade, att hon icke igenkände desamma och ej heller trodde, att de varit Carlssons i lifstiden tillhörige, emedan han vanligen endast brukade väfda strumpor, mest af ullgarn, hvaremot de nu föreviste strumporne voro stickade af bomullsgarn. Studerarnden Lindberg, sedan flera år bekant med Rumstedt, hade aldrig hört honom omtala hvarken Breitfeldt eller Carlsson. Ransatkningen atislöts för denna dag, men fortsattes den 94 Januari. Den 24 Januari, vid protokollsjusteringen, gjorde några af de förut afnörda vittnena åtskilliga tillägg till sina berättelser. Gesällen Flodin: Att Breitfeldt föreslagit äfven vittnet att besöka den ofta omtalade maskeraden, der B. jemte tolf hans bekanta skulle uppträda som agubbar och käringar. Enkan Lindström, att hustru Casparson en gång för B:s räkning begärt thevatten jemte skorpor för sex skillingar, och då Lindström erinrade att Breitfeldt nyss förut erhållit thevatten med skorpor, uppgifvit att Carlsson jemte en annan person, som icke namngafs, vore inne hos Breitfeldt. Drängen Nordqvist, att drängen Blomqvist för N. berättat, att Blomqvist en afton kort efter mordet, då han skulle hemta vatten från en brunn i Bibelsällskapets hus vid samma torg, bemärkt trenne herrar,, stående utanför samma hus, bland hvilka den ena yttrat till en annan af dem: du skall gå in på gården och se om du träffar unga Rumstedt,. I anledning hvaraf den tilltalade förklarat, det han icke visste hvar Rumstedts kammare var belägen, hvarefter de andra begge derå gifvit anvisning, samt utlåtit sig: Om vi höra att det smäller der inne, skola vi passa på vid porten, så att du kommer ut, men om du får höra det smälla bär ute, så skall gu skynda dig hit tillbaka., Enksan Höggren, att hon Måndagen näst efter mordet eller den 4 November klockan åtta på aftonen begifvit sig upp till lärlingen Rumstedts kammare för att der insätta vatten, och då icke bemärkt någon person i trappan eller förstugorne inom samma hus, men kort derpå, då hon gick tillbaka, påträffat en för henne okänd karl, insvept i en kappa, kring hvars uppslagne ståndkrage funnits en smal röd kant; att Höggren på sin till den främmande framställde fråga, hvad han ville, fått till svar allenast dessa orden: det angår er icke; att Höggren, då hon kom ut på gården, funnit en annan, likaledes okänd karl, stående der, klädd i slängkappa, samt att bon äfven sedermera tremne aftnar bemärkt 2:ne främmande karlar inne på samma sård, af hvilka den ena haft på sig en kappa med i röd krage. Lärlingen Nilsson, att han Tisdagen den 2 No