Aftonbladet – 11 februari 1842, sida 3

leder försöksresor från det ena distriktet till det andra, likasom i Amerikanska unionsstaterna, der man har olika rättigheter, så snart man passerat vissa distriktsgränser. Skulle man tro sig, vid dessa förhållanden, vara uti ett och samma rike? Man åberopar såsom skäl för serskilda examenskommissioner inom hvarje militärdistrikt, att generalbefalhafvarne annars skulle urståndsättas alt hafva kontroll öfver de officerares kunskeper, som utnämnas, att disciplinen deraf skulle störas m. m. Men, äfven under förutsättning af, att alla generalbefälhafvare hafva ett sådant nit för militärundervisningen, så frågas, huru de nu begå sig med utexaminerade kadetter, hvilka de erhålla sig tilldelade, utan att förut känna dem? Fråga kunde ju aldrig blifva, att åt en gemensam examenskommission uppdraga samma rättighet, som den Krigsakademien nu eger, att meddela åt den exeminerade rättighet att blifva officer, utan blott att meddela kompetens i afseende på kunskaper: häruti är en stor skilnad. Generalbefälhafvarne och regementsscheferne äro, i alla fall förbehållet deras veto, i afseende på uppförande och tjensteförhållanden, något hyvarpå dem med rätta til!kommer att göra anspråk. När de nu äfven icke hafva denna billiga rätt, i afseende på utex:mine rade kadetter, hvarföre skulle de då, i afseende på undercfficerare, söka en rättighet, som bärtre utöfvas af en gemensam examenskommission, hvars yrke är att pröfva teoretiska kunskaper. Förf. i Götheborgs-tidningen hade anmärkt obilligheten deruti, att man, vid distriktexamina, icke får dela examen i humaniora och i de militära ämnen?, utan måste taga dem på samma gång, då likväl de, hvilka aflagt studentexamen, ega denna fribet, emedan desse blott taga exemen i de militära ämnena. Till svar härpå omförmäler förf. i Aftonbladet, att belt nyligeh en generalordres berättigat till denna delning. Men är ordalydelsen af denna generalordres af den 29 sistlidne December honom känd? Det heter deruti: att det hädanefter må bero af generalbefälhafvaren att bestämma, huruvida exemen i humaniora och den i militärämnena skola, såsem hitintills skett, tagas vid ett och samma tillfälle, eller vid serskilda sammanfräden af distriktets exsmenskommission., Det är således ingalunda medgifvet de cxemincrade denna billige rättighet, som eges både af kgdetter och af dem som afJagt studentexemen; uten rättigheten är gifven åt generalbefälhafvarne. att efter godtycke derom förordna. Nu är visserligen icke att förmoda, att någon generalbefälhafvare skulle neka denna delning, enär den är de examinerade till så mycken förmån, men hverföre lägga i desse herraårs godtycke, hvad som alldeles icke behöfver vara föremål derför? Hvartill denna olämpliga artighet? Hvarifrån fruktan att anbefalla? Är det då så farligt, om i detta fall fullkomlig likbet vunnes i alla militärdistrikten? Fullkomlig säkerhet att icke den ena generalbefälhafvsren delade, den andra icke, eller delade det ena året, men det andra icke, eller för den ena examinanden, men för den endra icke? För examinanderne kunde rättigheten vara ganska billig, att, om de vilja, tega båda examina tillsommans eller delvis; men dem är detta val förmenadt, och i stället inrymdt åt generalbefälhafvarne, för hvilka det uppenbart är eller bör vara likgiltigt. Saken kan synas mindre vigtig, efter det är troligt, att generalbefälhafvarne gå examinandernes önskningar till mötes, men jag har velat anföra detta, såsom ett bevis på den paniska farlåga man hos oss har, att arbefa!la något till ovilkorlig och allmännelig eftterföljd. Kan det vara af den erfarenhet man eger, att visse vederbörande, i alla fall, göra i åtskilligt såsom dem godt synes, och att det således är mindre komprometterande att öfverlåta något åt deras fria behag? Annars kunde det icke vara ogalet, att genom ovilkorliga föreskrifter, kraftigt upprättbållna, skaffa sig åtlydnad inom de grader, der disciplinen, hvars brist med rätta öfverklagas, icke är, men borde vara starkagt. Men nämnde generalordres af den 29 December 1841 föranleder ytterligare en fråga. Genom den upphäfves ett stadgande i Kongl. -Brefvel den 24 Januari 4835. År det rätt att ett Kongl. Bref ändras genom en generelordres? Att generalbefälhafvarne, genom en generalordres, berättigas att, efter behag, följa eller icke följa ett Kongl. Bref? Afven andra föreskrifter i nämnde Kongl. Bref äro på samma sätt ändrade; såsom den der befintliga bestämmelsen af vissa månader, nemligen April och Oktober till examinas apställande, hvarmed afsigten troligen var, att examinanderne skulle en gång för alla veta när de öfver hela riket kunde blifva examinerade. Detta fann man för godt att likaledes genom generalordres ändra, på det att det också finge bero på herrar generalbefälhafvares godtycke, att, enhvar i sin stad, bestämma för dem behagliga examensmånader; hvarigenom visshet erhålles om att någon omvexling i enformigbeten kan inom militärdistrikten vinnas. Men, om också denna förändring vore en förbättring, hvilket vi icke förmå inse, så förmenas det, i alla fall, vara betänkliga prejudikater, att Konungen i kommandoväg, dd. NS, såsom befälhafvare för rikets krigsmakt, på enskild föredregning af chefen för landförsvarsdepartementet, upphäfver hvad han, såsom Konung i Statsrådet, således med hörande af alla der sittande rådgifvare, beslutat. Kan sådant stundom ske, hvar är gränsen? — Dessa båda anmärkningar hafva icke skett förfägnaden att få anmärka; men då äfven de, som ådagalägga en förtjenstfull noggrannhet om formers helgd, och äro kände för att älska det bestämda och rätta, likväl offra åt konsiderationerna, månne det icke häntyder på en NES REN NRO TO VB ENN Sr RETT ENE VR Sa sr NR EE