Aftonbladet – 11 februari 1842, sida 3

den orättvisan, att den duglige eller flitige förse dömes att vänta på den oduglige eller late, och sedermera får denne sednare, i alla fall, oförtjent och för tidigt, medfölja den förre i en högre klass. Haruti, samt uti den skoldisciplin, som så fördelaktigt utmärker nya elemertarskolan, samt uti den kända brist derå, som vidlåder gymnasierna, måste orsakerna till de olika frukterna sökas. Den som, jemte ofvarnämnde resultat, känner att, af dem som u!gått från elementarskolan, ingen haft dispens från latinet och blott en från grekiskan, men det oaktadt fruktar för att de gamla språken skulle lida genom fri flyttning och genom grundligare kunskapssreddelanden uti de lefvande språken — den vill icke taga skäl, och det är orimligt att regeringen visar för detta oförstånd (det må komma hvarhelst ifrån) den aktning, att för dess skull icke våga taga sitt parti, icke våga hafva en egen tanke, icke tilltro något värde åt den förenade kraften: af förnuftel och erfarenheten; åt den gamla erfarenketen nemligen, som säger att det går illa efter det gamla systemet, och åt den nya erfarenheten, som visar att det går bra efter det nya systemet. Den som, för tillvägabringandet af en reform, icke är belåten med förnuftets och erfarenhetens vittnesbörd, utan äfven vill afvakta att alla de personer, som reformen ängå, skola gifva med sig, den vet icke hvad den begär. Skulle våra framfarne stora konungar, hvilka alltid varit reformernas stöd i vårt land, merendels gått före sin tid i upplysta tänkesätt, och aldrig sökt konservera det dåliga, förfarit på samma sätt, hvad hade Sverige i närvarande ögonblick varit? Att börja med bade vi ännu varit goda katholiker. — I undervisningsfrågan tyckes det som man skulle kunna vara nöjd med, att det gamla systemets afojordaste och mest betydande anhängare — Geijer och Wallin — så snart det föll dem in att taga reda på den sak de bekämpat, ädelt öfvergingo på den nya sidan. Nära två tio-åratal har reformen blifvit genom det blinda motståndet fördröjd. Skola vi vänta ett tio-åratal på hvarje biskop och professor, som behagar öppna ögonen, och blifva lika förnuftig som vanligt folk var för 20 år sedan? För saken och: för generationen tyckes dettå offer vara nog stort! — Och, härmed vilje vi för denna gång sluta våra anmärkningar rörande militärundervisningen, af hvilka läsaren väl torde finna, att vi ega ett större förråd, än det som blifvit begagnadt, men hvartill vi inskränkt oss, då afsigter icke nu var någon annan än den, som i början af denna artikel nämndes, eller att väcka tvifvelsmål om den förträfflighet, som det tyckes att man velat förorda, samt väcka uppmärksamhet å förkållanden, hvilkas botande, länge förgäfves väntadt af tystnaden, nu sökes i offentligheten. 2OEEREEAERNTTEER