Aftonbladet – 11 februari 1842, sida 2

fara, att en vacker dag få se den nye landets fader, rent af göra sig oafhängig och bilda en egen jämte-stat upp i fjellen. För att riktigt blifva religionens högste vårdare derstädes blefve det i alla fall nödvändigt, att Domkapitlet lade händerna på honom och välsignade honom, hvarom derföre serskild framställning barde göras till Hr erkebiskopen af Wingård, hvilken bittills, såsom man vet, betraktat sig såsom ifrågavarande högste vårdare eller kyrkans pöfverhufvud. Saken rörer visserligen, likasom EPr Salvandys mission till Madrid, endast en etikettsfråga, men uteblifvandet af en explikation kunde i alla fall leda till betänkliga följder, jat hvem vet, om icke till ett religionskrig. — Skulle hela brefvet åter innefatta en fri fantasi, så hoppas vi, att få se en formel dementi deraf från Hr M:s sida. — Brefskrifvaren gör för öfrigt följande reflexioner, som vid en sådan dementi jemväl förtjena att tagas ad notam: Det är annars anmärkningsvärdt, att en så pass förståndig man, som Hr Montgommery, icke skalP kunna dölja eller båtla i styr sin fåfänga, utan låter den på anförde sätt krypa fram och blotta sig. Hr M. saknar ej erfarenhet af ovhöghetens och ringhetens slägtskap och granskap. Vissa lidna obehag just i den provins, der han nu i lagens namn befaller, böra hafvs inskärpt anmärkta förhållande i hans minne. Men — naturam si furca expellas, tamen usque recurrit. Icke var det så allde!es oväntat, att den, som påstås hafva, uti hädangångne tidningen Journalen, för ett decennium sedan, starkt puffat för Grefve Brahe, såsom mest passande för Ståthållareplatsen i Norge, och ibland annat såsom motiv anfört bördens högsta rätt, skulle sjelf vara uppbiåst af denna inbillade rätt. Men man hade trott, att åren och tiden m. m. skulla hafva i någor måtto förmildrat denna för det sanaa menniskovärdet förnärmande soeiala oart. Likväl ser man, att det erfordra3 blott ett Landshöfdinge-förordnande, för att framkalla paroxysmer, vittnande om den gamle Adams qvarvaro.n —— 0 — Svenska Biet för i dag innehåller en insänd uppsats från Jemtland af någon som kallar sig ledamot af Hushållssällskapet derstädes, och söker bemöta några i Aftonbladet N:o 145 insända anmärkningar vid åtskilliga af förre Landshöfdingen kF Jemtland Hr v. Förnes ekonomiska mesyrer och inrältningar. Dessa anmärkningar angingo egentligen tra saker: utdelandet af premier för undervisning i linnetillverkning, innan linod!ingen var försigkommen i provinsen; om distriktmagasinerna och deras förvaltning och om afviltriogen samt deraf orsakad oreda. Den i Biet insända repliken på 3 spalter innehåller nu i korthet följande: att Hushållssällskapets årsberättelser vitsorda den stora nytta, sonz de utdelade premierna åstadkommit; att Hr v. Törne ägde blott en röst i sällskapet, så att anmärkningen träffar alla gemensamt. (Mean vet likväl, att Landshöfdingarne äro de som hufvudsakligen styra bushållssällskapernes verksamhet, då de öfriga ledamöterne äro spridda kring länet.) Sällskapets financiella affårer skola befinnas på redig fot; (men om någon tillgång af de anslagne 3000 Rdr finnes qvar, nämnes icke). Sällskapet inrättades redan under Hr Arnells tid. — Linodling har redan börjat idkas under Örnskölds tid, som 1:t kunniga personer kringresa att undervisa folket deri, och flere socknar skola gjort vackra framsteg deri. (Likväl komma inga linneväfnader till Stockholm.) Den väsendtligaste vederläggningen är, att afgiften för dem som reste till Ångermanland att lära sig linodling, spånad och väfnad, anvistes afstatsmedlen, ej al hushållsällskapet. Anledningen bärtill hade varit, att vadmalstillverkningen redan spridt sig så allmänt, att priset på varan nedtrycktes genom konkurrens och saknad afsättning. Distriktmagasinerne med 20,000 tunnors anslag, bafva flera gånger räddat länet från hungersnöd, magasinerne blifvit ofta inspekterade och räkenskaperne granskade i Landskontoret, och serskilde af K. M. afsände kommitterade hafva lofordat magasinernas förveltning. Räntan af 49, procent har varit nödig, för att förekomma förlust af intorkning, men varit vida lägre än det ocker som förr bedrefs på enskilda händer. De nya hemman, som uppstätt. genom afvittringen, voro icke 30 utan 45 520.,, Artikeln innehåller för öfrigt åtskilligt till Hr von Törnes beröm, såsom att kommunalstyrelser blifvit inrättade (men hurudana?) beskrifningar öfver alla socknar; nya odlingar, tilitagande potateskultur, klokare hushållsprinciper; bättre gräsfrön, allt lösdrifveris förekommande; allmännare idkande ef flere slöjder, samt att hvarje lidande medborgare lemnats tillfälle att framställa sina behof och blifavit hulpen efter sig företeende omständigheter. Jemtlands regementes numerär har genom Hr v. Törnes bemedling nedsatts med 200 man (kanske riksdagsj männen och Ständerna äfven häri haft någor andel) vägarna ökats ech förbättrats, anslag skett till rustningstjenstens lindrande; 37,000 Rår anskaffats för allehanda lån och provinsen genom distriktmagasinerna kunnat betala gammal undsättningsskuld; genom odlingslån har mången fördubblat sitt hemman i värde och en mängd frostnästen blifvit utdikade; lånen kunnat betalas på det viset, att kommunalstyrelserna och hushållssällskapet ingått proprie borgen för flera; mer än 400 åboer kafva utflyttat i följd af laga skiften och fåttjlaf kronan 9000 Rdr utflyttningsbjelp; Hr v. Törne har under missvextår skänkt elt större parti rågmjöl till de fattige, mm. fl. åtgärder. SRA ELER As. RN RY OY SETS TNT ING