Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 2

ström att blotta henne och piska henne med ris. Detta hade de efterkommit på det sätt, att de gifvit slag om slag och sålunda tilldelat henne omkring 48 eller 20 slängar. Jederin hade dervid äfven varit närvarande, och Hultman hade, under det Boström och Thalin risat Grönberg, slagit Boström och Thalin med en hasselkäpp, emedan Hultman tyckt att risningen ej gått för sig nog eftertryckligt, hvarvid Jederin äfven botat Boström med sin sabeibalja. Derefter hade Hultman slagit henne med en hasselkäpp, så att hon blifvit blå öfver axlarne. Denna våldsamma behandling hade haft till ändamål att förmå henne bekänna stölder hos en klädmäklerska Lindgren och justitierådet Engelhart, hvilken sistnämnde stöld hon genom misshandlingen måst påtaga sig. Af ransakningen synes icke att någon bevisning genom vittne förekommit. Grönberg blef i detta mål dömd för 3:dje resan stöld. 40) C. F. Boström uppgaf att han några dagar efter sin arrestering blifvit af Hultman upphemtad i kyrkan och der, i Jederins närvaro, uppmanad att redogöra för en persedel, som man beskylit honom hafva stulit. Då Boström icke kunnat göra det, hade tilltalade Thalin blifvit tvingad att fasthålla Boström, under det Hultman pryglat Boström. Sedan Thalin på samma sätt blifvit pryglad af Hultman medan Boström fasthållit honom, hade Hultman låtit upphemta qvinspersonen Grönberg, som sedan blivit risad. Boströms uppgifter härom öfverensstämma med hvad i Grönbergs berättelse här ofvan är anfördt. En gång hade Boström, i närvaro af uppsyningsmännen Ytterberg och Cederdahl, blifvit af Hultman slagen, för att förmås bekänna hvart ett par stulna byxor tagit vägen. Cederdahl. häröfver hörd, förklarade, att han icke med säkerhet mindes, men tyckte sig vilja erinra sig, att ban möjligen varit närvarande vid sistbe rörde tillfälle, men huru dervid tillgått eller hvad orsaken till den uppgifne misshandlingen kunnat vara, kände han icke. Hu!lman nekade att hafva pryglat Boström för att förmå honom till bekännelse, men ville icke bestrida att ju han gifvit Boström en och annan örfil för ostyrighet. 411) Qvinspersonen Ijung uppgaf, att hon af J2ederin i mottagpingsrummet fått många örfilar. J2derin hade kullskuffat henne i en vrå vid kakeiugnen och då hon derifrån skolat uppresa sig, bade han fattat henne om halsen med begge händerna så våldsamt, att blånader uppkommit. En gång hade hon af vaktknekten Söderberg, på Hultmans befallning, blifvit tilldelad 7 slag på blottade ryggen med ett ris, som Söderberg dervid hållit med begge händerna, hvarvid hon måst ligga i en framåt lutad ställning och varit fasthållen af Jederin och Hultman, af hvilka den sistnämnde hållit handen för hennes mun för att hindra henne från att skrika. Af denna behandling hade hon erhållit blodviten. Dessutom hade hon flera gånger fått stryk i häktet. Denna missbandling, hvilken hon fått lida för det hon på Hultmans och Jederins frågor ej velat bekänna de brott, hvarför hon var tilltalad, hade fortfarit intill dess hon nödgats falskeligen vidgå hvad henne blifvit tillvitadt. Hon hade ej hos poliskammaren vågat omtala den henne öfvergångne missbandlingen, emedan hon för sådant fall blifvit hotad med mera stryk. ; Emot Ljuog hade i målet ingenting förekommit, hvarföre hon blifvit frikänd och lössläppt. Hon var ej tillstädes vid de följande förhören, och aktor gjorde ingenting för att få undersökningen om hennes angifvelse fullföljd, utan den fick helt tyst förfalla. 12) C. A. Thalin uppgaf, att vid det han uti det s, k. Narve:lska målet häktades, hade han af Jederin och Hultman i fångknektarnes rum blifvit 2 å 5 serskilda gånger om dagen i 3 veckors tid slagen med tjurkarbas, för att förmås bekänna åtskilliga stölder, hvilka han slutligen genom misshandlingen måst påtaga sig, och att han vid hvarje serskildt tillfälle fått minst 8 å 9 slag, så att rygg och armar svullnat och han en längre tid haft svårt att röra armarma. En: afton hade uppsyningsman Cederdahl ankommit till Stadshuset och utkallat Thalin i fångrummet, då han varit i blotta linnet, hvarvid Cederdahl slagit honom för att få honom att bekänna. Fångknekten Svahnström, på ed afhörd, uppgaf att Hultman flera gånger slanit Tralin för att förmå honom till b:-kännetse. Vid ett tillfälle hade Svahnström efter en sådan misshändling funnit blånader på Thalins kropp. Hultman nekade, äfvensom Cederdahl, men den förre medgaf, att han för okynne och ostyrighet, men ej för att pina till bekännelse, slagit Thalin, utan att han kunde bestämma slagens antal eller om åkommor deräf följt. Uppsyningsman Fiterberg uppgaf, på ed, att han sett Hultman vid ett tillfälle i fångknektarnes rum tilldela Thalin några lindriga slag på axeln, för det han, enligt Hultmans uppgift, skulle hafva varit ostyrig, men mindes icke om Hultman dervid användt blotta handen eller någon karbas. För öfrigt eriurade han sig ingenting. Utom hvad afhörda vittnen i ofvan omförmälda serskilda fall omvittnat, hafva några biand dem i allmänbet anfört: 4) Fångknekten Svahnström, att Hultman flere gånger låtit uppföra både Svensson och andra af arrestanterne till sig och med dem haft samtal; att han aldrig sett Jederin, Lundberg eller någon annan af polisbetjeningen misshandla någon af fångarne, eller att polisbetjeningen dervid varit närvarande; att Jederin aldrig ensam, utan i Hultmans närvaro, samtalat med fångarne. 2) E. O. KammarNPR RN ee RETT NERD NE LO I — — —NN fe 0 1