Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 2

skrifvaren Malmgren, som i början al året under dess konkurs suttit häktad å Stadshuset, har uppgifvit, att han under denna tid hört, att afstraffningar åtskilliga gånger ägt rum, i rummet näst intill det, som Malmgren fått begagna, och hört att slag utdelats, som förorsakat skrik, men visste icke hvilka blifvit slagne eller orsaken dertill. 3) Klädeskramhandlanden Sundblad, som förvarades i arresten Nr 42, hade åtskilliga gånger hört skrik från arresten Nr 4, och andra delar af häktet. 4) Hustru FHultman (gift med anklagade vaktmästaren Hultman) tillade, under det hon afhördes, såsom orden föllo: atl de ry:lijt hyfla om dessa fångar i häktetn. Den tilltalade polisbetjeningen nekade för öfrigt ailesammans, både att de sjelfve misshandlat ofvannämnde arrestanter, och att de sett Hultman göra det. Då Uppsyningsmannen Lundberg af Rätten tillfrågades om anledningen till Svenssons och Lindqvists upphemtande ur häktet, svarade han, att afsigten varit att få reda på förloppet vid stölden hos Grosshandlaren Silfverberg. Ytterligare frågades honom, hvryilken gifvit Lundberg uppdrag att anställa ransakning med fångarne i häktet, hvartill Lundberg genmälde, att Jederin tillsagt honom, att om stölden tillfråga, men icke att slå, arrestanterne, det han ej helier hade gjort. Vaktmästaren Hu!tman bestred sanningen, af så väl alla angifvelserna, som fångknekten Svahnströms vittnesmål, och förklarade, rörande Svenssons och Johanssons misshandling, att de af Hultman blifvit slagne, ieke för att förmås till bekännelse om brott, utan för det de gjort försök att rymma ). Då Hultman upptäckte detta, hade han först gifvit dem hvardera 45 prygel och sedan rapporterat så väl rymaingsförsöket som afstraffningen.. till Fogaten, hvilken gifvit befallning, att de skulle fängslas med fotbojor. För öfrigt hade Svensson endast fått 2 å 3 sleg, för det han i arresten med så kallad snusspott skrifvit bref till en fra. Barnmorskan LindQvist hade han endast flyttat i mörkt rum 3 å 4 dagar, för oljud och missförhållande inom häktet. Hultman förklarade äfven allt, hvad emot polisbetjeningen blifvit angifvet, vara sanningslöst. KämnersRätten infordrade t. f. Fogatens förklaring öfver Hultmans uppgifter, rörande rymningsförsöket och Svenssons och Johanssons beläggaride med fängsel. -T. f. Fogaten uppgaf, att han efter så lång tids förlopp omöjligen kunde påminna sig om något sådant inträffat, just med ifrågavarande arrestanter; men att han med visshet visste sig icke bafva anbefallt någon arrestants både fängslande och afstraffning med prygel på en gång, eller derom gifvit uppdrag åt någon, äfvensom att, då extrajudiciella bestraffningar måst äga rum, antingen Öfvervaktmästaren Liljeberg eller Undervaktmästaren Möller haft ordres att dervid vara närvarande, hvarförutan någon bestraffaing med t. f. Fogatens vetskap eler vilja icke finge verkställas. Undervaktmästaren Möller förmälde, att han ej kunde påminna sig hafva af Fogaten erhållit eller till Hultman framfört någon befallning från Fogaten om Svenssons och Johanssons pryglande eller fängslande, eller att han vid något sådant varit närvarande. Ibland de afhörda vittnena har isynnerhet Svahnströms och Wibergs vittnesmål fästat ref:s uppmärksamhet. Af ransakningen imhemtas nemligen, att de, så snart frågor till dem framställdes om den tilltalade polisbetjeningens förfarande mot arrestanterne vid ofvannämnde tillfällen, alltid besvarat dem med en viss obestämdhet, såsom att de icke mindes säkert, icke erinrade sig, o. s: Y. Hvad Aktor, Hr Assessor Salomonsson, angår, så synes af protokollet att han, den 27 sistl. Augusti, då undersökningen om ifrågavarande angifvelser börjades, och då några ibland de vigtigaste vittnena afhördes, var frånvarande. Efter serskild kallelse till nästa förhör, den 3 påföljde September, tillstädeskom Hr Assessorn först efter. slutadt vittnesförhör, och då målet den 9 Sept. förehades, tillstädeskom tr Assessorn efter förkörets slut, sedan Rätten redan måst afkunna uppskofsbeslutet. Endast vid peng förhöret den 6 och det sista den 47 September var Hr Assessorn närvarande, utan att protokollet upplyser, det han gjorde minsta bemödande att få de vid tillfället förekommande omständigheter utredda. Hr Assessorns slutpåstående innefattar följande märkliga anförande: att angifvelserna i saken af en så stor mängd bland arrestanterne, emot f. d. Fångvaktmästaren Hultman, polisbetjeningen och f. d. Fångknekten Söderström, att hafva på hvarjehanda sätt pinat arrestanterne till bekännelse, syntes Aktor endast vara en sammansättning af samme arrestanter, hvadan och, då Aktor ansåg ingen bevisning hafva förekommit till styrka för angifvelserna, Aktor icke fann sig föranlåten att derföre å Hultman, polisbetj-ning eller Söderström yrka något ansvar, liksom Aktor icke heller kunde framställa något ansvarspåstående emot Hultman för, det han, enligt sin förklaring, skall hafva med prygel afstraffat Svensson och Johansson för rymningsförsök. Med fångknekten Söderström har något förhör icke kunnat anställas, emedan han var entledigad från sin befattning, och sedan icke kunnat tillrättaskaffas. Vaktmästaren Hultman blet den 6 sistlidne Augusti skiljd från sin fångvaktmästare-beställning. Jejerin, Lindqvist, Ekerman, Forsslund och Hult) Detta rymningsförsök hafva Svensson och Johansson alldeles bestridt, och någon bevisning om detta försök har icke under hela ransakningen förekommit.