Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 2

lomen blifvit genom uppfostran hos henne inpräglad, men derjemte blef hennes hjerta tillsängligt för alla ömma känslor. Emedan nu Frans var den förste yngling, som hos henne väckt dessa slumrande känslor, fann hon hos honom något oemo:tståndligt tilldragande som hon knappi tillstod för sig sjelf, men som hvarje mindre oerfaren flicka skulle genast hafva förklarat för kärlek. Derföre kostade afskedet från den trånga gränden så mycket på henne, derföre darrede en tår i hennes öga; derföre besvarade han så bhjertligt Frans Melchiorssons helsning när han mötte henne på vägen från kyrkan; och rodnade ända öfver öronen: De begge älskande hade visst icke talt ett ord med bvarandra, men hon förstod honom och han förstod henne fulikomligt, så att de under ett lingt samtal mellan fyra ögon aldrig skulle kunnat förklara sig tydsare, och håda kontrahenterna svuro, hvar för! sig, I sit hjerta och under tysthetens insegel,! hvarandra en obrottslig trohet. I det qvarter, dit moder Brigitta nu hade inflyttat, fanns det äfven grannskap, och bland dessa äfven flickspioner, al hvilka den retandei Meta icke kunde bli obemärkt. Just midt emot hennes rum bodde en välmående bryggare, som, emedan han var mycket bemedlad, af spefåglarne kallades hummelkungen. Hen var en ung vask enkling, hvars sorgår just nu var snart tilländvlupet , ech som, utan att derigenom viskera att afvika från det passande, kunde fritt se sig om efter en ny bjeipreda i sitt vidlyftiga! hushåll. Han hade, straxt efter sin hustru; all tysthet uppgjort kontrakt med sitt, den helige Christoph att om förbjelpa honom till et nytt val öns den gudfruktige frånfälle, i skyddsh denne efter han ertas önskan, bryggs mhet offra åt hosocm vaxljus, som en hummelstån