Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 2

rande icke högre än för 40 år sedan, ehuru Englands folkmängd och territorium på denna tid ofantligt förökats. Hos oss har man icke beller alltid förfarit på samma sätt som nu. Äfven hos ess bar man sett exempel af statsutsifternzs minskning och, hvad man kanske skalt mest barmas öfver att finna, just under en Konungs regering, hvilken annars i några fall gjort. sig skyldig till lyx och slöseri: under Gustaf III. Jemvä! på hans tid ökades folkmängden, så att då den år 4775 var 2,020,847, hade den tio år dereiter stigit till 2,142,273 i det egentliga Sverige — vi hafva ej tillhands tabellerna öfver Finiand, der folkökningen sannolikt var jemförelsevis större. Förökningen på dessa tio år var således sex procent, och om han hade fått lefva och lefva i fred i trettio år, skulle den hafva varit aderton eler tjugo. Statsutgifterna borde då, om de ökats i samma proportion, som de sista 30 åren, på de ofvannämnda tio, hafva höjt sig ungefär femtio procent. Ar 4777 voro de 4,661 274. De borde då t. ex. år 4788 hafva varit aldraminst sju millioner. I det stället voro de nyssnämnda år 53,748,935. Lingt ifrån att ökas med 50 procent, hade de då minskats med 20. Gusaf III hade likväl på denna tidrymd äfven sett sina Ständer samlade tvenne gånger — således hvart femte år liksom ru — men han begagnade ej denna sammanvaro för att affordra dem nya utskylder, utan för att minska de redan hestående. Man hade klagat öfver de mora!iska och finunciella olägenheter, den regala bränvinsbränningen medförde. Aktgifvande på detta biliiga klagomål, erbjöd sig honungen att helt och hå!let nedlägga den, mot en husbehofsbränninssafgift af 300,000 Rdr. Ständerna funno dena för hög och kunde ej gå in derpå. Dessa 300,000 Rdr voro silfver och motsvarade, efter 428 sk. kurs, 800,060 Rdr i nuvarande mynt. Denna summa kunde Sverige och Finlard ej tillsammans utgöra. Ar 4840 måste likväl Sverige ensamt åtaga sig, att under denna titel erlägga 7350,000 Rdr. Då 4786 års riksdag icke med-förde någon förhöjning i kronans inkomster, vppades följande året en statsbrist. Gustaf yttrade mycket bekymmer häröfver. Man tror kanhän-da, alt han till följe häraf sammankallade Ständerna, för att af dem äska nya anslag? Nej, han befallte Liljencrantz föreslå alla möjliga besparirgar, på det att iskomsterna hädanefter måtte svara emot utgifterna. Denna sistnämnda berättelse hafva vi hemtat ur Silfverstulpes åminnelsetal öfver Liljenerantz, hållet år 1843, så-iedes på en tid, då det nuvarande systemet stod på höjden af sitt anseende, och af en man, som ansågs tilhöra oppositionen mot Gustaf HI oelr offentligen prisat hans motståndare. Vi hafva evolverat den år 4786 begärda bränvinsbränningsafgiften i närvarande tids mynt. Man skall således kanske anmärka, att statsutgifterna år 4788 voro silfver och, beräknade efter den sednaste myntbestämningens grundsatser, utgöra nära tio millioner riksdaler banko. Ganska sannt; men äfven om man medger det, skalt de. dock befianas, att Gustaf III håde en ojemnförligt rivgare budget, äm vår nuvarande regering. Man får nemligen aldrig förgäta, att tilk Sverige då räknades äfven Finland med hela dess stat. Riket hade således på den tiden icke blott samma allmänna förvaltande verk som nu, hvilka borde då hafva aldraminrst lika mycket göra sor nV, Där tt ex. Statskontoret hade att emottaga uppbörd från vida fler ränterier, Kammarrättens att granska flera redovisningar, Kammarkollesium att tillse mer än 80,000 hemmans ärender, i stället för de nuvarande 63,000 0. s. v.Men riket hade äfven flera embetsverk, såsom 23 Landshöfdingar, i stället för nu 24 sådana, 3 Universiteter, 4 Hofrätter m. m., hvarförutan armeen då utgjorde mer än 30,600 man, hvaraf kavalleriet omkring 40.000, de stora fästningsverken i Sveaborg, Götheborg, Landskrona må-ste underhållas, skärgårdsflottan hade en station till, och den stora i Carlskrona, som nu har 8 tinieskepp, hade då 20. För närvarande hafva vi knappt nigra fästningar, armeen är förminskad till icke 530,000 man och kavalleriet till icke hälften af hvad det var för 30 år sedan. Stode den effektiva styrkan ännu på samma fet som då, och statsutgifterna med lika frikostighet hestrid7es som nu, så skulle t. ex. Landtförsvarsdepartementet i stället för de 4406,540 Rår det nu är berältigadt att depenpsera, då haft att utgifva omkring 7 millioner ech Sjöförsvars-departementet i stället för 4,351,130 Rdr omkring 3 millioner, utom allt hvad den civila förvaltningen skulle medtaga. Hade således Gustaf IIT haft samma mod, att af sina Ständer äska ökade anslag, som regeringen efter 4810 ådagalagt, och hans Ständer samma medgörlighet som vira dagars, så skulle de bekymmer, vi omtalat, visserligen icke hemsökt honom, och hans budget hade år 4788 varit icke knappa 40 millioner. efter ruvarande -myatfot, utan aldramirst 48 Beteende Ahsan