Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 2

tjockt som en mangelstocex. Knappt hade nu vår beskedlige hummelkung sett den smärta behagliga Meta, förrän han en vacker natt drömde, alt den helige Christopher tittade in genom ett fönster i andra våningen af hans hus ). Bryggarens sängkammare var belägen i denna våning och helgonet satte just in hufvudet genom fönstret till denna kammare och påminde den andäktige borgaren om hans gifna löfte. Detta ansåg den raske enklingen som en himmelens vink alt han genast borde utkasta sina nät. Föjande morgon sammankallade han stadens mäklare och gaf dem i kommission att anskaffa blekt vax till det ofvannämnda ljuset. Depå klädde han sig i sina bästa kläder och styrde ut sig som en ridsherre, för att utföra sitt friarevärf. Han hade ingen musikalisk talang och i kärleksspråkets symbolik var han en rå idiot; men han hade ett stort bryggeriverk, ett betydligt kapital i stadens räntekammare, ett fartyg På Wesafloden och en vacker egendom utanför staden, Försedd med sådana rekommendationer, hade han väl ock, utan den heige Christophers bemedling, bordt kunna påräkna ett gynnsamt svar på sin anhållan, isynnerhet hos en flicka utan bemgift. Han gick, enligt gammal antagen sed, direkte till högre ort och upptäckte först för modren sina värliga och välmenande tänkesätt för hennes dygdiga och ärbara dotter. Ingen englasyn hade mer kunnat hänrycka den goda moder Brigitta, än denna glada underrättelse om bryggarens fattade beslut. Hon såg redan i andanom tv Mt Christopher visar sig för sina skyddlingar iz i en enslig kammare, omfluten af himkt ljus, såsom andra helgon pläga. För hans ka natur är ett rum för litet, hvarföre utanför fönstret afgör alla affärer Med dem som stå under hans omedelbara beskydda. CC