Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 2

RIKSSTA TEN. Ehuru vi straxt efter riksdaggus slut och så snart riksdagsbeslutet var tillgängligt, meddelade dess huifvudsskliga resultater och deribland älven riksstaerna, torde likväl en öfversigt al detta ämne icke vara utan sitt intresse, i anseende till de anmärkningar och jemförelser, hvartili det ger an! !edning. Det är nemiigen endsst genom dessa sistnämnda niågoa sak kan bedömas till sin rätta halt. Heia riksstaten är be äknad till 40,742. 880 Rdr. Dess inkomster äro deis de s. k. ordinarie, bestående i spanmål och indelta räntor till ett värde af 4,447,230 Rdr, de ext:a ordinarie: tullmede!, städernas saluaccis, postoch kartasigillata-medet samt bränvinsafeilt 4,:368,020 Rdr, restant:er från föregående åren 449,1350 samt den egentliga bevillningen, sam Riksgäidskontoret bör hålia statsverket tillhanda, för at fylla ess behof 4,608,500 Rdr. Desna sistnämnda är verkligen för närvarande mindre, är år 1849, hvilket gitvit devuerade skrifiställare och taiare anledning till det vidunderliga påståendet, ati skatterna under nuvarande system blifvit nedsatta At: detta är ett misstag ubvisir detförsta ögonkastet på riksstatssumman, hvaraf genast inhemtas, att denna på de förflutna 30 åren blifvit mer än (redubblad, så att då den år 1810 va: 3 5,454,276, är Lona för närvarande nära tre tånger så rmycket till siffran, eller 49,742,880 Rdr; men, om man billigt afräknar de prisskillnader, som uppstått i följd af kursens stegring och den det af numerören som förhöjts genom kronoräntors förvandling, blir sjelfva beskattnivgen ungefär dubbel emot 4810. Dessutom torde man erinra sig, alt vid de sednare riksdagarne bar titkommit en s. k. extra statsregiering, hvilken vid 4821 års riksdag steg till mer än fem millioner och :åledes fördelt på fem år ökar den ordinarie budgeten med en million om året. hvarjemte det bör anmärkas, att efter den, som vi hålla före, oriktiga methoden att aliid i förslaget upplaga statsinkomsterna till mindre än hvad de verkligen blifsa, stiger det sannskyldiga beloppet af utgående pennisgar alltid till vida mer än det beräkuade, så ait de här paraderande 40,742 880 Rdr med full visshet kunna antagas komma att effektift utgöra rära 42 millioner. Man torde då finna, det vårt påstående om statsuigifternas ofantliga förhöjning på 30 år innebär ingea öfverdrift, utan att, då vi sagt, att de dubblats, hafva vi snarare sagt för litet än för mycket. Man torde ej behöfva erinra någon om att penningarna icke inflyta från kanaler, dem rezeringen skapat, utan att de måste tagas endast och allenast ur de skattdragandes fickor, benämningen på sättet att taga d:m må vara hvilken som belst; samt att ökade statsutgifter alltid fordra på ett eller annat sält ökade skatter. Det är illa nog, om man skall behöfva använda något ord, för att bevisa en så solklar sanning. Men, säga vännerne af höga skatter, på dessa 30 år har också folkmängden ökats, rikets tillgångar att erlägga högre skatter hafva dermed ökats och tillika behofvea i anseende til: de stegrade prisen på alia varor. Denna insinuation hvilar likväl på läsa sanden. Folkmängden år 4810 var 2,577,8354. Den är för rärvarande 3 millioner. Under det folkmängden således ökats med rågot mer än 20 procent, har statsbördorna ökats med något mer än 400 procent, således skatterna fem gånger så mycket som de skattdragandes antal. Att de festa varupriser icke stigit, . utan tveriom fallit, är äfven mer än en gång ådagalagdt, och vi hänvisa i detta fall sednast til Första de!en af Bidrag till Sveriges Historia efter d-en 3 November 4949, sid. 362, hvaraf kan inhemtas, att de egentliga matvarorsa voro för treltio år sedan fullkomlist så dyra som nu, men speceri-varor mer än 350 procent dyrare, hvarförutan det är en allmänt känd sak, att a!la den finare lefnadens förnödenheter, ala Jyx-artiklar nu knappt kosta hälften mot fordom, ehuru det bör erinras, att hushyror, serdeles i Stockho!m, under de sednare åren stigit. Allt ssmmanräknadt äro priserna således nu betydligt lindrigare än för trettio år sedan, statens behof borde då vara mindre och i följd deraf skatterna lindrigare. Måhända skall man säga att statsbördorna i bela Europa äro i stigande och att det hos oss alltil varit så. Detta påstiende är lika sannt som det ofvan anförda. I Frankrike tsungo Juiirevolutionen, Algiers besittning oeh de utrikes förhållanderna till fierfsldiga ovanliga ansträngningar, som uppdrefvo budgeten; men man har sorgfä!ligt bemödat sig att iter nedsätta den, och regeringen har icke en gång upptagit hela beloppet af de statslån, hvartill kamrarna 2utoriserat henne. I England har sedan år 48530 budgeten minskats med omkring fyra millioner P. S. och den egentliga stalsutgiften — räntorna å statsskulden oberäknade — äro för närva