Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 2

UU MMMM VV ---SK NNtMBrigilta nedslagit sina nya bopålar, ty ännu ville han på något sätt underbålla sitt hemliga förstånd med den sköna dottern. Det kostade honom allt för liten möda att upptäcka hennes nu varande boning; likväl var han icke djer! nog att flytta efter; utan nöjde sig med att utspeja i hvilken kyrka hon nu plägade höra messan, för att ändå dagligen förskaffa sig den glädjande anblicken af den älskade. Han försummade aldrig att möta henne på hemvägen, än kär, än der. I en port eller boddörr, der hon måste gå förbi, passade han alitid ut henre, och deita betydde så mycket som en hemlig billet-doux och gjorde äfven samma verkan. Hade icke Meta varit alltför blosterlikt uppfostrad och af den stränga modern bevakad som en skatt af en Birigbuk, så hade grannen F.ans med sitt tysta kärleksspråk säkerligen gjort mindre intryck på hennes bjerta. Men hon ver i den kritiska ålder, då moder natur ech moder Brigiita med sina läror och förmaningar alltid kommo i kollision. Den förra gjorde henne, genom en hemlig instinkt, bekant med kärslor, för hvilka hon icke hade något namn, men nvilka hon prisade som lifvets högsta goda; den sednare varnade henne för öfverraskningen af en passion, den hon icke ville nämna med dess rätta namp, men som dock, enligt hennes utsago, skulle för unga flickor vara skadligare än kopporna. Den förra upplifvade, under lefnadens blomstrande vår, hennes bjerta med en välgörande värme; den sednare ville att det alltid skulle vara så frostigt och kallt som en iskällare. Dessa, de tvänne goda mödrarres alldeles motsatta system gaf hennes böjliga bjerta riktningen af ett skepp, SOM Sstyres mot vinden och som lyder hvarken vind eler roder, utan helt naturligt tar en tredje direktion. Hon bibehö!l den sedlighet och dygd som från barn