Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 2

— U:i Jönköpings tidning läses ytterligare följande om läseriet : aProvincialläkaren Er Dr Skjöldbergs uppgift i rapporten till Kongl. Suvdhetskollegium, att den profetiska pig-sjukan i Hjelmseryd vore smiltosam, har, ehuru föga sannolikt den förekom, besannsts. Tvenne nya predikande pigor hafva nämligen upaträdt inom Vestra Härad, den ena i Svenarums, den andra i Sandsjö Socken, der hon med fattiga föräldrar bebor en backstuga under Bodanäs(?). Bida lära hafva stort tillopp af åhörare och serdeles af åhörarinnor. Båda föregifva andans ingifvelse och föra samma straffpredikan emot tidens onda väsen, i synnerhet mot spel och dans, Den förstnämnda lärer hafva bestämt, när hennes ingifvelser skola taga slut och den profetisk ådran tillstoppas: der för har han utsatt en dag i nästa vecka till afskedspredikan. Hvilken skada, om ej anden låter vidare pedkalla sig! Hon profeterar verldens ända efter 5 år och emattager offer, heldst i hårdt mynt, sannolikt såsom bäst motsvarande hennes strafford. Den sistnämnda lär flitigt besökt och afhört den bekante, högtbegåfvade och högstförskräcklige Pastor N—der i N—by. : Förmodligen har hen af honom uppsnappat följande snillrika utfall mot spel: J förb—d spelare! J sägen ju: låtom oss gå och slå er hund; en vacker hund, dj len sjelf, slån ji hand. Hön började predika för 8 dagar sedan och redan sistidne Måndag såg hon omkring sig en församling af flera bundrade personer, dem hon undervisade under bar himmel. Vid läsningen af Fad:r vär och Välsignelsen tillsade bon kela hopen att falln på knä i snön, och dem, som icke åtlydde tillsägelsen, apostroferade hon sålunda: Ären j så för b—dt kårdhjertade, att j vijen falla ned för der Frä!sare. Rädens och betänken, kuru märttig han är. Hvad vore jag, usla mullklimp, utom flonom, com talar till eder genom mig? — Båda profetissorna improvisera i timslängder, både föroch eftermiddagar, och tilloppet ökas dagligen. Alla lemna dem förvånade och uppskakade af den axda, som gencm dem talar och den af dem utstakade korta nådenes tid. Säga de sannt — hvarom uet vore hädiskt att tvifla — så skall smittan än vidare och väldigare gripa omkring sig. De åberopa nämligen Apost. Gern. 2: 47 såsom stöd för det påstå endet, att i dessa yttersta tiderna (verldens återstående B:tal?) sköla 85000 dylika profetiska röster låta köra sig i landena — måhända i riket. ty för provinsen vore det väl ett öfvermiått af välsignelse. Domkaupitlen böra skynda att tillegna sig de nya lju scn för församlingarnes tjenst, der de torde göra sarema effekt, som derag bekragade vederlikar, deras nu varande orakler. — Referenten, som nyligen hört dessa berättelser af tvenne pålitliga bönder, profetissornas betagne åhörare, frågar allvarligt: Hvadan kommer detta och kvart vil det? Svaret på den första frågen bar ban redan antydt: den andra bemöter han bedjande: Herre! sänd ditt ljus och din sanning, att de leda oss — sänd bepröfvade lärare, som Tält dela sanningens ord!!