Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 1

Ta ra Te a En nisteriella instämde, var i sjelfva verket ett nederlag för ministrarne. Under diskussionen upp: manade Hr Billaut amiral! Lalande, att förklara, om icke traktaten förnärmade national-sjelfständigheten och om den s. k. reciprociteten icke vore illusorisk? Amiralen kunde ej undgå att efterkomma, denna uppmaning och sade, all Frankrike var det land, som först yrkat hafvets frihet, och hemställde, om det var lämpligt att då det på tider, då det knappt hade medel att vilja denna frihet, likväl förklarat sig ärna försvara den för alla tider och alla folk, om det vore skäl, att det skulle förlora den dagen efter Juli-revolutionen! Hr Guizot sade, att traktaten väl icke ännu var ratificerad, men att det icke gafs någon anledning för Frankrike att vägra det, sedan det undertecknat henne, och att kammarens votum väl kunde bereda regeringen förlägenhet, men icke göra ingrepp i dess prerogatif. Uuder sitt föredrag yttrade Hr G. öppet, att så länge Förenta Staternas flagga betäckte slafhandeln, voro alla konventioner till dess hämmande illusoriska. Hr Beaumonts amendement, rörande Spanien. hvari den förhoppning yttras, att missförståndet mellan detta land och Frankrike ej skulle biifva långvarigt, förkastades väl, men med en så svag majoritet, att ministrarne icke kunde serdele: glädja sig öfver sin seger, och flera ogillande yttranden fälldes om den småaktiga eikettsfrågan, om hvilken Hr B. sade, att man kunde begripa henne om hon framställts mot en makt af första rangen, men att mot en af den andia vore hon ömklig och eländig. Artikeln om Polen antogs utan diskussion och äfvenså några följande, till dess man kom till Hr Lestiboudoirs, rörande taxerings-åtgärderna, som Hr Humanrn sökte försvara, eburu lika kort som svagt. Ännu vid postens afgång var diskussionen härom icke slutad. E:t tillfälligt yttrarde derunder föranledde en stormig röreke inom Kammaren. Iarikes-ministern Hr Duchatel hade sagt, alt inom 37,234 kommuner hade endast 103 munic:pal-konseljer förklarat sig emot taxeriogen. Hr Dussolier föl honom i talet för alt bestrida hans uppgift, och anförde dervid, att ministören bade beviljat staden Noutron ett bidrag af 300 francs till välgörande ändamil, i den förutsättning, att municipal-konseljens beslut skulle bli gynnande för regeringen. Hvar och en insåg det han ville tillägga, att anslaget återtagits när beslutet utfallit i motsatt riktning; men för att hindra frasens fullföljande, börjades i centern ett så förfärligt larm, alt så väl Hr Duchatel, som Hr Dussolier, hvilka bida intagit tribunen, måste lemna sin plats och presidenten betäcka sig till ett tecken, att sessionen inställdes. Då den ändtligen skulle återtagas, fortsa:te ministern sitt föredrag, sägande, att han icke erinrade sig det factum talaren omnämnt. Regeringen skall hafva fattat det besut, som vi förut ryktesvis omnämnt, att med 40 millioner fr. inköpa alla hvitbetsocker-fsbriker. Detta skall icke bli nigon förlust för staten, emedan man beräknar, att den ökade importen af kolonialsocker skall öka tullinkomsteraa på denna vara med 48 till 20 millioner, och således utgiften vara betäckt på föga mer än två år. Morskalk Soult har varit så illa sjuk, att man till och med omtalat bans död; men hen är nu något bättre, dock torde det tåla länge innan ban kan åter visa sig i kamrarna. Det nya systemet att bestraffa äfven boktiyckaren för en missbagig tidningsartikel nar redan börjat bära sina frukter. Jvurnal de Bourbonnats tillkännager således, att dess boktryckare vägrat införa en artikei, hvarföre biadet måste utkomma med en h-it spalt. Si hafva vi då,, säger Sidc!e, ncensuren tillbaka, och icke en gåvg utefvad under synpunkten af det offentliga intresset, u!an under ett föraktligt privatintre:se och till och med skyddad mot den allmönna meningens dom., Den i gårdagsbladet omnämnda Notsrien Le hons kreditorer hafva i ett sammanträde beslutat, att anklaga honom som bedräglig bankeruttör och att afven väcka åtal mot hans broder, det Belzsiska sändebudet, i exenskap af bans kom