Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 1

dem för stormen, binda upp dem, jemka krukorna efter solstrålarna och på allt sätt befordra deras trefnad och tillväxt. Med obeskriflig förtjusning förklarade den lycklige älskaren dessa hieroglyfer till sin fördel, och den vältaliga luthan försummade icke att öfver den trånga gränden modulera bans glada känslor in i den sk: na blomster-älskarinsans öra, Detta verkade starkt på den unga flickans hjerta. Det b gräma henne när moder Brigitta, under sin visa konversation vid borde:, der hon en stund plägade qvardröja med sin dotter för att lära hevne förnuft och lefnadsklokhet, mönstrade der musikaliska grannen, kallade honom en dagdrifvare och en odåga, eller liknade honom vid der förlorade sonen. Meta tog då alltid bans parti vältade hela skulden till hans förderf på hans förföriska stalibröder och lade honom ingentiug annat till last än att han mot dessa varit föl efterlåten och lyssnat för mycket iill deras farli ga tal. Imedlertid försvarade hos honom met elug försigtighet, så at: det sög ut som hade hen nes tal mera varit beräknad: på samtalets un derhållande, än på något deltagsude i den unge manrens öde, Uader det moder BrigUta inom fvra väga ifrade mat den unga vildiersan, hyste denn emot för henne de välvttbsaste tankesätt och uppgjorda de allvarsa -maste spekulationer, bu ru han ute kunna förbättra ves törftöed omständigheter och met h va den Hit q7arlefva af förmögenhet hin ännu äsde, så all en del deraf må tas tin henue. Den na spenaderingslust had: dock me.a atveevde p duitren än på modrea. Han bute, Gud vet på , fått veta ott den stdis Mera önskar bvilkoo mod ec, skvliandet pa. Hav dömde doc trode att ev poecent af et från frammande had varlisen skull i0itagas, eller att ärhbara modren skull