Aftonbladet – 7 februari 1842, sida 2

tioner och strider. Med handelns sterhet och vigt vexte äfvem svårigheterna, och då engelsmännen bedrefvo de största affärerna och den största makt stod dem till buds, så föll äfven på deras lott att utkämpa hvarje kamp och strida för alla de öfriga köpmännen. Då begge partierna likväl voro böjda för freden, så fördrogo de länge de talrika skymfningar, som de vexelvis tillfogade hvarandra. Häraf kar man förklara, att kriget dröjde till 4839 och först då kom till öppet utbrott. Tiilfället till detta utbrott framkallades, såsom bekant är, af opium, hvilket af Engelsmän, Amerikanare och Portugiser i stor qvantitet infördes i China och hvars bruk ostridigt var af de skadligaste följder för befolkningen. På hela jJordrymden kan man väl icke finna någon eländigare varelse än en opiiätande Chines: förslöad till kroppen så väl som till själen, utgör han ett vacklande skelett, ett utskum af menskligheten. Då opiirökandet i sednare tider märkligt tilltog och ganska mycket penningar gick ur landet för detta ändamå!, beslutade sig ändtligen kejsaren att begagna våldsamma medel för det ondas botande. Men den tid, då ett sådant beslut kunnat genomdrifvas, var nu försvunnen. Uti de äldre förordningarne mot opiismugglingen låg intet allvar. Ingen tänkte på att verkligen undertrycka det onda; det var alltför fördelaktigt för de främmande köpmännen som dermed sysselsalte sig, och sjelfva regeringens sembetsmän i China hade en ailiför stor fördel af denna handel, att allvarsamt kunna önska dess afskaffande. Ja kejsaren sjelf i sitt palats var icke fri från misstankan om opiirökande, och måste utfärda stränga förbud inom sin seralj för att aflskräcka snöpingarna från haudela med denna lockande berusningsrök. Dessa äro för hela veriden kända saker, som likväl utom China vinna föga förtroende, emedan man håller sig till de moraliska edikter, som tid efter annan promulgeras. Dessa edikter innehålla, hvad vi en gång för alla vilja hafva anmärkt, utan undantag en mängd lögner, under manteln af den ärbaraste sedlighet. Sådant är biuket i hvarje despotisk stat. Då man derföre verkligen begynte gifva kraft åt förordningarne och sände den stolte, kraftfulla Lin hit, för att göra en ända på den afskyvärda handeln, då förändrade sig på en gång sakernas hela ställning. Omöjligheten af detta uppdrags utförande har denna man aldrig insett. Så länge man för opium betalar ett högt pris, blifver denna drog, trots alla förbud, likafullt införd i China; det enda medel att göra ända på denna osaliga bandel vore ett tvinga alla Indiens, Persiens och Turkiets innevånare att hvarken odla eller bereda detta gift. Då detta icke var en möjlighet, så blef för Lin inaenting annat öfrigt, än förklara alla handlande nationer att, så länge deras skepp förde opium till China, äfven den lagliga hardeln vore förbjuden och af alla regeringar begära att de måtte förbjuda sina undersåter att föra opium till China. Åtskilliga föreställningar i denna anda gjordes Lin; men han beslöt. på echivesiskt sätt, att stormäktigt skrida till verket och gjorde derigenom det onda endast ännu värre. Man är i China ense om, att denne embetsman menade. ärligt med utrotandet af detta gift, men man börjar nu tro att han i utförandet af denna plan förde förrädiska afsigter i skölden mot Mandscbuerre och med afsigt sökte inveckla dem i en strid, för att tillbakadrifva dessa barbarer till deras ursprungliga stepper. Utgången af denrca strid skall visa buruvida Lin, om sådant verkligen varit hans afsigt, uppnår sitt ändamål. I spetsen för Engelmännen stod just då en man, som med Hf och själ var Chinesarne tillgifven och med glädje skulle uppoffrat sig för deras borgerliga och andliga räddning — nemligen kapten Elliot. Ehuru han icke hade med smyghandeln att göra och engelska regeringen uttryckligen befallt honom att aldrig blanda sig deruti, emedan hvarje land eger att upprätthålla sina lagar, var det honom likväl omöjligt att spela en stum rol under dessa bullersamma uppträden. För att beskydda sina landsmän, hvilka då voro inspärrade inom faktorierna, gick han i Mars 4839 till Canton och fick underkasta sig samma lott:s Då Lin uppfordrade honom att utlemna allt opium, som befann sig i de utanför hamnen liggande skeppen, sökte har förmå de engelske köpmännen att till honom öfverlemna deras egendom, och icke nöjd härmed, uppköpte han af Amerikanarne några tusen kistor, och öfverlemnade åt Lin i Drottping Victorias namn 920,793 centner af detta gift, som ursprungligen kostat två millioner L.