Aftonbladet – 7 februari 1842, sida 2

och ehuru hon ofta med heta tårar vätte den utlragna tråden. Imedlertid vann hon genom dett: :rägna arhete sitt ändamål, som var att icke bero af Någon, och att icke stå i tacksamheisförbinlelse hos någon menniska. Då dottren växte upp vande hon henne vid samma sysselsättning ock efde dervid så sushållsaktigt, att hon till ock ned lade af en liten sparpenning, hvilken hor invände till drifvande af en liten linhandel. Hon tänkte dock ingalunda på att sluta sin: lagar i detta tarfliga tillstånd; tvertom styrkte len bederliga frun sitt mod genom de gladaste atsigter i en framtid, hoppades komma, ännu er sång, 1 en lyckligare belägenhet och i sitt lif: nöst njuta all den lyeka, hon i dess sommar nödgats försaka. Detta bopp grundade sig icke så helt och hållet på tomma fantasidrömmar utan fastmer på en planmässig och förnuftig ut. räkning. Hon såg sin dotter uppblomstra som en vårblommsa; derjemte var flickan dygdig oct sedesam och begåfvad med så många själens och hjertats egenskaper, att hon utgjorde sin mors tröst och glädje. Ofta tog ock denna brödet ifrån munnen, för att kunna gifva sin sIskling en passande uppfostran. Ty den goda run trodde, att om en flicka kunde i det närmaste likna den teckning, som Salomo, den vise qvinnovännen, har gjort af idealet till en vlikomlig maka, så skulle det iu icke fela. stt någon rättskaffens man skulle handla en så kostbar perla till prydnad för sitt hus. Moder Brigitta räsonnerade icke så galet, då hon tänkte letta, ty skönhet och dygd gällde på den tiden friarnes ögon lika mycket som slägtskap och örmögenhet i våra dagar. Dessutom voro de