Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 3

ningar, eller ett blott mindre vanligt fruntimmerskoketteri, hvarigenom de vilja väcka uppseende, eller hvad man kallar intressera. Den ena föreställningen är lika ensidig och oriktig som den andra; ty nämnde tillstånd är en verklig sjukdom, som, enligt min tanka, har sin största märkvärdighet deraf, att den bildar liksom en öfvergåog ifrån en rent kroppslig till en verklig så kallad själssjukdom (vansinne), och såmedelst påtagligare, än de flesta andra själstillstånd, bevisar en innerlig förening af kropp och själ. Vill man derföre låta menniskan förblifva hvad hon af naturen är, en varelse, så faller det sig, med kännedom af fysiologien, icke serdeles svårt att inse sammanhanget emellan symtomerna i sådana sjukdomar, ehuru vi här, som i många andra fall, förgäfves forska efter yttersta grunden. I den vanliga Chorgan är nemligen uppenbart det motoriska nervsystemet företrädesvis angripet, och om psychiska yttringar af sjuklig beskaffenhet infinna sig, så är det väl blott derföre, att de motoriska nerverna öfverallt äro så nära sammanbundna med de sensitiva. Men i fall, sådana som de ifrågavarande, der är det sensitiva nerysystemet ej mindre lidande, än det motoriska, och ett verkligt vansinnighetstillstånd har inträdt tillika med eller efterträdt chorean, det tillstånd, nemligen, som af psychiske läkare betecknas under namn af Ecstasis, Demonomania o. s. v. Ett dy: likt tillstånd kan väl efterhärmas och vara blott fingeradt, men bör väl då alltid, om det varar någon längre tid, utan svårighet af ett erfaret öga kunna upptäckas. Ibland dessa tre fall kan man åtminstone med full visshet antaga, att det första icke varit låtsadt. Jag anser derföre, att Hr Sköldberg hade bordt rubricera dessa flickors tillstånd icke såsom hysteri, utan såsom ecstasis, isynnerhet som hans beskrifning väl målar det öfverspändå vansinnet, ty detta är rätta namnet på alla deras åkomma, som tro på tomtar, umgås med englar och djeflar, visionärer och dylikt. Att efter Sauvage kalla sjukdomen Dxmonomania, är dock så vida alldeles oriktigt, som den icke är någon, mani i vetenskaplig mening, utan ett vansinne; d. Vv. 8. den sjuke ser, hör eller förnimmer oriktigt, lefver blott i sin fantasis bilder och hänföres deraf till falska själsyttringar. Manien deremot yttrar sig som en blind drift att förstöra, änskönt den sjuke har medvetande, ej handlar efter förvända begrepp, af passion eller fantasiyra. Anser man sig icke böra kalla ett tillstånd för själssjukdom, utom då den: sjuke talar osammanhängande, så är det äfven alldeles oriktigt, ty, utom på delta sätt yttrar sig också själssjukdom genom falska föreställningar och förvända känslor samt genom galna, oförnuftiga handlingar. Anser man åter ett vansinne af kortare varaktighet ej för själssjukdom, så är detta också orätt, ty det finnes acuta och kroniska själssjukdomar, äfven så väl som acut och kronisk inflammation. Vill man för: ara vetenskapligt, är en sådan distinction nödig. I alla fall kan väl icke det Ecstatiska tillståndet med mera skäl hänföras till hysteri, än Chorea, t. ex: till Tetanus, d. v. s..de äro generiskt åtskilda. I öfrigt influerar den här anmärkta förblandningen visserligen icke på saken i juridiskt hänseende, då Hr S:s betyg i alla fall sannings-enligt uppfattat ifrågavarande personers tillstånd som ett sjukdomstillstånd, och således friar dem från både juridisk och moralisk ansvarighet. Dylika exstasierade pigor äro inga rariteter och i allmänhet mindre intressanta. Såsom märkligare exempel på dylika sjukdomsfall, torde jag få återkalla i HH:s minne de; hvilka Heinroth framställer i sin Lehrbuch der Störungen des Seelenlebens. Den verldskunnige pöeten Tasso såg sin skyddsengel in komma genom fönstret och underhöll ofta med honom flera timmars samtal. — Samma sjukdom angrep vår utmärkte lärde Svcdenborg, och bidrog mer än all hans vetenskapliga lärdom och verksamhetatt göra honom ryktbar och: odödlig. Han skrifver: Herren hade den nåden, att personligen uppenbara sig för mig, att för mig öppna en blick i andeverlden och att göra mig skicklig att umgås med andar och englar. — En viss Engelbrecht trodde sig föras af den Hel. Ande sjelf uti en gyllene vagn in i den gudomliga herrlighetens ljus, hvarest han såg englar, profeter och apostlar uppstämma en chor omkring Guds thron. — En målare Spinello berättades hafva afmålat satan så vederstygglig, att satan fann sig. befogad, att personligen inställa sig hos artisten och göra honom skarpa föreställningar fördetta hans skandalösa tilltag. — Samma sjukdom förekommer ofta i klostren i Katolska länder, der Jungfru Maria, Helgonen och Christus sjelf visa sig för de exstasierade fromme. Hit höra dessutom alla svärmare och fantaster, då deras älsklings-ide mer och mer förspännes till öfverdrift, mer och mer fixeras. Exemplen kunna följaktligen vara otalige. Med anledning häraf anmärkte Hr Carlsson att, såsom också Hr Sköldberg synes hafva antydt, det snarare kundeantagas, att ifrågav. flickas tillstånd varit en låtsad, än en verklig sinnessjukdom; bvaremot Hr Sonden erinrade, att han ansåg den lem nade beskrifningen tillräcklig att öfvertyga derom, att de psychiska fenomenerna varit lika litet låtsade, som de kroppsliga, det oemotståndliga predikobegäret lika litet förställning som chorgan, och att ett dylikt tillstånd, som fortgår flera veckor, väl med fullt skäl kan anses som en själssjukdom. : osstsnektsm———— —m RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. TY Mm Hm: PE sl TFT PA2IAA ferrll JAA