Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 3

t PARISER-SCENER. Hr S., en af de omtycktaste följetonister i Paris, bebor en liten entresolsvåning i ett vackert hus vid Rue Godot-Manriot. I första våningen af samma us logerar en Engelsman, vid namn Shelston, med: sin aktningsvärda familj. Sedan någon tid infinser: sig hvarje mo:gon en positivspelare på gården och debuterar under en halftimma, till stor tillfredsställelse för den Engelska familjen. Samtelige medlemmarne med patenfamilias i spetsen infinna sig ordentligt vid fönstret och utkasta slantar åt vir tuosen, för att derigenom uppmuntra honom att dagligen återvända. Hr S.; som med alla andra följetonister delar den vanan, att komma sent hem och följaktligen sent insomna, önskade imedlertid ta sin skada igen på morgnarna och då sofva så mycket längre, samt bad derföre portvaktaren att förbjuda den fördömda musiken, Purtvaktaren svarade, med mössan i band — ty det var två månader före nyåret, och då hafva alltid pariserportvaktarne mössan i band, i åtanken på nyårspenningarha —: positivspelaren npjuter familjen Shelstons höga protektion. Genast begaf sig följetoristen till Engelsmannen, och bad konom artigt att skicka virtuosen för fan i våld, och genom detta:spekta kel icke beröfva honom (följetonisten) sin sömn och den Franska litteraturen dess kostbara prosa. En. elsmaninen svarade, att han var i första rummet miljefader och derefter menniska och granne; hans barn roade sig stundom åt positivspelaren; han be klagade om He S. icke kunde sofva, detta gjorde honom verkligen ledsen, 0. s. vy. — Författaren be sig förårgad i underläppen, men qväfde sin harm och aflägsnade sig. Andra morgonen lät hen 8e nom den tjenstfärdige Portvaktären , kalla en blind som etcellerade på klarinett till den grad, att hvarj ton han lockade ur sitt instrument Var en plågt för äfven ett måttligt musikaliskt öra. Den blind. spelade Monaca, en gammal folkmelodi från Olim