Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 1

Ännu en gång, värde herre ber jag er att m måtte hos de herrar, som omgifva konungen, lägga er ut för mig, så att hans majestät måtte förunna mig en hemlig audiens. Jag har ett skrin att öfverlemna konungen, (här suckade han djup:), hvaruti finnas saker af stort värde; dessutom har jag en packa med papper, dem Franz Stuart, grefve af Bothwell — hvilken ni dock icke måtte förblanda med Jakob Hexburn, som under Marias regering bar detta namn — Papper, säger jag, dem den rätte grefve Bothwell,. kung Jakobs slägtinge, anförtrodde mig då han, landsförvist, flydde till Frankrike. Jag lärde känna honom i min ungdom, vid ett visst tillfälle; han visade mig mycket förtroende, och då han, under sin landsflykt, reste genom London; lemnade han de vigtiga dokumenter i mina hänler med det förbehåll, att så snart jag erhölle säker underrättelse om hans död, skulle jag bryja en förseglad anvisning, den han i skiljemessans ögonblick skref och lemnade mig. I denna anvisning stod nu, att jag genast skulle begifva mig till Skottland för att till dess konung öfverlemna de vigtiga handlingarne, tillika med Flora Mac Alpin, hvilken äfven, ett helt spädt barn, af Franz Stuart öfverlemnades åt mig och hvilsen jag har uppfostrat i egenskap af Min systerlotter.n ,Hvad? ropade John Ramsay öfverraskad och det en hastig rodnad flög öfver hans sköna anigte, Flura är icke er slägting? — Alldeles icke, svarade Lancelot, jag förmolar snarare att hon är den olycklige grefvens lotter; åtminstone slöt jag dertill af några dunkla yttranden som han hade. Ack! om det vore så) ropade Ramsay glad; men han afbröt sig sjelf i det han frågade: YetFlora något om sin härkomst? Ingen bokstaf svarade Lancelot. Jag underrättade henne blott vid vär afresa, att hon