Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 2

eMed afseende på en hufvudriktning inom den nyare sköna litteraturen, så väl den svenska, som den utländska, serdeles den fransyska, riktningen nämligen till det skönas lösgörande från bandet af moraliska motiver, uppställas, till samfällt besvarande, dessa frågor: I byilket förhå!lande står det sköna till det moraliskt goda? månne i ett sådant, att ett skaldestycke eller konskverk kan vara skönt, utan alt hvila på moraliskt ädla motiver? eller i ett sädant, att det upphör att vara skönt i samma mån, som det icke tillika är godt? Eller förhåller det sig med den moraliska, på samma sätt som med den fysiska naturen, så, att genom nya upptäckter och rön gå: got kan ådagaläggas vara eti godt, som förut varit ansedt för ett ondt? Och är i det fallet ett skaldestycke eller ett konstverk berättigadt, att i förste hand meddela dessa upptäckter, eiler böra de förul vara på annan väg gjorda och bekräftade, innan dt i skaldens eller konstnärens verk användas? Pris 42 dukater. För stiftets studerande ungdom: En kritisk noggrann och genomförd framställning af det för Bohbusläns-dialekten utmärkande och egen domliga. Pris 5 dukater. I fall det tillåtes oss att göra en liten anmärk ning, så bemställe vi, om ej premissen till det förr: af dessa täflingsämnen här innefattar en irring oci att sällskapet tagit för afgjordt något, som i sjelfvi verket boråt utgöra en del af sjelfva frågan. At det skönas lösgörande från moraliska motiver skull utgöra en hufvudriktning hos den svenska littera. turen, är en sådan paradox, att det rent af synes gripet ur luften, och således först behöfde biläggas med något bevis. Och lika litet kan man tillägga en sådan hufvudriktning åt den fransyska littera. turen. Om ell par af Madame Dudevants (George: Sands) romaner undantagas, i hvilka passionerns regera alitför otyglade, samt Paul de Kocks frivola målningar, som likvälegentligen äro grisetternas lektygr, samt nägra få teaterpjeser, sådana som Marskalken Bassompierre och Richelieus första vapenbragd, så kan man väl! icke säga, att ens den fransyska romanlitteraturen, äfven den nya skolans, då den här och der framträder med sina skakande ohyggligheter eller scener, som förekomma skabrösa på flera ställen, hvilar på en omoralisk grund. En sådan finnes visserligen både för Victor Hugos Lucruce Borgis och Soulis Me aoires du diable. Ehuru man der ser skildradt åtskilligt, som icke utgör den vackraste sidan af mensklisheten, så har det likväl haft sin fullkomliga motbild i historien och det verkliga lifvet, och framställa visst icke på diktens område någonting så styggt, som man i verkligheten sett vid de italienska och fransyska hofven, hos Påfvarne Alexander den VI och Bonifacius den VIII, Catharina af Medicis ech hela raden af fransyska konungar, från Frans den I till Ludvig XV, äfvensom det engelska under en del af Stuartarna; och såvida dessa saker framställas såsom brottsliga och afskräckan de, så äro väl icke skrifterna omoraliska till sitt motif, om också scenerna icke äro att skida för barn och ungdom. Dessutom bar ju äfven Frankrike sin Lamartine, sin Aime Martin, sin Casimir Delavigne, sin Chateaubriand, sin Salvandy, dArlincourt, med många flere, som alldeles icke äro stötande för den yttersta finkängslighet. Besvarandet af frågan kan imedlertid blifva ganska intressant, om man vill taga ämnet i dess belhet. — I Götheborg hafva, enligt uppgift i Handelstidningen, några civilklädde bussarer Tisdagen den 25 Januari huserat på ett ingalunda civilt sätt. Efter inhemtadt kurasje på krogen, snedt emot hussarvakten, hade de kommit i gräl och skärmytsling mad åtskilliga andra civila af arbetsklassen, med knytnäfvar och sablar ofredat åtskilliga och gifvit en brandvaktskarl ett tre tums långt hugg, så att han höll på att aldrig vidare kunna ropa. — Kommitterade inom Westerås län, för frågan om hemmansklyfningen, ha gifvit det förnuftiga utlåtandet att något visst minimum af hemmantal deri i Länet såsom vilkor för besutenhet ej kan utsättas i anseende till hemmanens olikhet; såsom exempel hvarpå nämnas tvenpe fjerdelels hemman af hvilka det ena har en ezovidd en areal af 2873 tunland, hvaraf åker, ängar och uppodlingsmark 3358 tunland och ett annat, två mil derifrån, endast 36 tunland 22 kappland, hvaraf 461, tualand åker och äng. I frågan om jordafsöndring är tillstyrkt att 4 tunand må vara det minsta och arrendetiden inskränkas till 30 år. — Från Carlstad skr fves, alt det nu ändtligen är godt slädtöre öfver hela Länet (den som hade litet med deraf här i Stockholm!) ; att t.f. Landshöfdingen Oidevig skulle gifva en stor supe med bal få Konungens födelsedag; att Konun;ens hästar, 49 till antalet, gått derigenom den 22 och 23, jemte en statsvagn, och att innevånarne i Arvika vid en der hållen stämma icke ängre vilja höra under landsrätt utan halva esen stadsjurisdiktion och en Borgmästare. För öfrigt har Hr t, f. Landshöfdingen blifvit på det mest förekommande sätt mottagen i Köpingen. RE Örebro den 29 Januari. Örebro privatbanks bolag hade sin bolagsstämma härstädes den 924 Javens af Govrie broder, har rätt eller icke att på bans vägnar fråga en landstrykare som du i ro 2 UR TT. 2