Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 2

cOch hvad kan ni ha att söka hos konungen? — frågade i samma ögonblick en barsk stämma bakom Lancelots rygg. Förskräckt såg denne sig om. Han sig då en ung riddersman i jagtdrägt af hög — ja man kunde nästan säga — kolossal växt, ridande på en skummande foxhingst och åtföljd af trenne väpnare. Riddaren hade djerfva och stolta anletsdrag och dessa, så väl som hela hans väsende, vittnade om beslutsamhet och mod. Jag önskade tala med IH. Maj:i, svarade Lancelot blygsamt, i det han vördnadsfullt aftog hatten. Ni?p — frågede riddaren, mätande den talande med en föraktlig blick. Menar ni att konungen har ingenting annat att göra, än att lemna audiens åt skomakare och skräddare? — Ty att ni tillhör ett af dessa skrån, det vill jag svära på. Då skulle ni svära falskt, Sir,, svarade vår vän lugnt. Jag är hvarken skomakare eller skräddare, eburu jag, om det blir fråga om mitt bandtverk, icke bebölfver skämmas för det. Om det skulle intressera en så förnäm herre som ni är, så vill jag nämna att jag är hofglasmästare hos Hennes glorvördiga majestät, drottning Elisabeth 2f England, och hon har, i egen hög person, ofta bevärdigat mig med ett samtal. Hm! såledesengelsman), eade riddaren i det han skarpt betraktade glasmästarn. Derifrån, åtminstone från hofvet, har Skottland aldrig fått något godt. — Nå, min engelska herr hofglasmästare,, tillade han spefullt, var så god och säg mig hvad ni har att uträtta hos konungen.! Det skall jag säga H. Maj:t sjel?, svarade Lan-! celot, retad af den främmandes föraktliga ton. För öfrigt inbillar jag mig, att ingen annan än! kungen sjelf har rättighet att fråga derefter. Hvad! understår du dig att svara mig så, du oförskämde karl?, ropade riddaren i det han höjde sin jernbepansrade hand, som om han dermed velat ge Lancelot ett slag, och dref sin bingst så nära bringan af engelsmannens ridhäst, att denne så när fallit öfver ända och i fallet nedryckt den högt skrikande Griselda. Jag tänkern, ortfor den skottske herrn, patt tre dagar i ett) nörkt fängelse vid vatten och bröd skall nog ge: ig tid att eftertänka om Lord Ruthven, gref-: