vens af Govrie broder, har rätt eller icke att pi bans vägnar fråga en landstrykare som du i hvad ärende han reser. — Hör hit karlar, tagen denne man till fångal Ack, nåd, nåd, ädle herre! ropade Fiora upp. sträckande sina båda händer mot riddaren. Mir morbror har en packa skrifter att öfverlemns till konungen, hvilka för Hans Maj:t äro af stor värde., Visiteren denne man och tagen i förvar der stora brefväskan, som han har der på sadelbågen ropade Lorden till sina väpnare, utan att kast en blick på den vackra, bedjarde flickan. Har kan ju vara skickad af konungens fiender för at göra Hans Msj:t något ondt, fortfor han. Väpnarena kastade sig genast på Lancelot, hvilken de nödgade att stiga af hästen. Vid ge nomsökandet af hans papper fanns verkligen en packa skrifter, förseglade och med adress till konungen af Skottland. Utur sadelpåsen framdrogs nu äfven det ofvan omtalta, bruna skri net med det gåtlika balsamerade hufvudet. Lorden blickade nigra sekunder på brefpackan, jäste utanskriften och, då han fann att den verkeligen var till konungen, räckte han den till en af väpnarne med befallning att akta den väl. Derpå befallte han Lancelot alt öppna skrinet. aJag har förlorat nyckeln,, stammade denre liksom slagen af åskan. cJag ber er, mylord, tillade han dödsblek, låt detta skrin vara cöppnadt. Det innehåller saker af högt värde och är likaledes bestämdt åt konungen.n Spräng upp låset,, befallte Lorden, utan att ge akt på Lancelots ord. Redan drog en af väpnarne upp en dolk, för att dermed öppna skrinlåset, då Lancelot med darrande hand framtog nyckeln och räckte den it lorden. Hvad! ropade lord Rubtven, då ban tittat i skrinet, cett afhugget menniskohufvud! Tala, sarl — hvad skall detta betyda ? Lancelot kunde icke få fram ett ord; men nu ade sig Griselda emellan, med en själsnärvaro, varaf hon sedan icke litet skröt, när man kom tt tala om denna händelse. .