Aftonbladet – 28 januari 1842, sida 2

der. Men knappt var allt färdigt förrän detta oförklarliga tillständ inträdde. Ingenting gladde honom mer. Och vill man nu betrakta bilden af det djupaste svårmod, den mest tärande själssmärta, så behöfver man blott nämna Shenes klosterkyrka.n Alldeles riktigt, svarade Griselda, nickande med hufvudet. Just vid den tiden började denna sinnessjukdom och jag trodde den härrörde från ovärskapen med Breadbottone, ehuru jag inte kunde begripa hur man kunde bli melan: kolisk af en tvist, som beständigt höll blodet i friskt omlopp. Nu vet jag dock bättre hvad orsaken är. Och hvad vet då tant?, ropade Flora som icke var fri från den hennes kön medfödda arfsynden. Griselda svarade icke, utan vinkade afvärjande med handen, till tecken att hon ej var sinnad lemna någon upplysning öfver denna punkt. Jag vet inte hur tant är beskaffad, yttrade Flora förtrytsamt. När morbror förlidet år yttrade, att han ville ha åtskilliga saker inom hus förändrade och lägga sig till ett och annat nytt, så ansåg ni mig tystlåten nog för att gilva mig uppdrag att utforska på långt håll hvad han Kunde ha för mening med dessa förändringar, samt huru han för öfrigt var sinnad emot er; och nu synes ni tro att jag icke skulle hålla hemligt hvad ni kunde ha att anförtro migp. Nå nå, det är inte så illa menadt, svarade Griselda som gerna ville bli fri från en herrlighet som tycktes plåga och trycka henne. Men, flicka, om du skulle säga ett ord åt kusinn. Herre Gud, tant, buru kan ni tänka så om mig?, utbrast Flora. Om jag ock skulle vara så oförsigtig och vilja yttra något, så borde ju den tanken att jag derigenom ökade morbrors själsångest genast afskräcka mig derifrån,