Aftonbladet – 28 januari 1842, sida 2

Och då, ropade Flora skalkaktigt,, skulle hans val naturligtvis aldrig kunnat falla på någon värdigsre än tant Griselda Grim. Vore jag i morbrors ställe, så visste jag ännu hvad jag gjorde.n Åh tyst, tyst, sade Griselda i det hennes onda min gaf rum för ett blygt, jungfruligt leende. Inte tänkte jag på mig sjelf nu. Imedlertid fägnar mig din goda mening angående min person, och jag säger som jag alltid har sagt att du är en beskedlig flicka, då man undantar ditt lättsinne och din böjelse för allehanda dumma anmärkningar, som icke anstå dig. ,ÖOfver hufvud taget, fortfor hon, upptagande det förra samtalets tråd — iåg det mången gång ut söm om kusin Lancelot skulle hysa vissa afsigter; men på den här tiden, sedan han fallit in iden der djupa sorgsenheten, talar han om ingenting annat än dösen och grafven., Jag har ofta,, sade Flora i det hon uppsteg från sybågen, bråkat min hjerna med att utfundera orsaken till morbrors melankoli, men jag har aldri; kunnat komma på något spår Huru lycklig fana han sig ej då flyttningen al glasmålningarna från det förstörda klostret Shen till den heliga S:t Michaelskyrkan blef åt honom uppdragen. När han nu fick veta att drottnin gen befallt, det han ensam skulle fullborda arbetet, emedan han, bättre än grannen Breadbottone, förstod sig på ett sådant konstverk, så utropade han glad: Hennes majestät skall se att hon icke bedragit sig på Laneelot Young, ty han skulle väl af det förstörda konstverkets spillror sammansätta ett nytt, hvilket ännu efter århundraden skall ådraga sig kännares blic. kar., — Ni kommer väl ihåg, tant, hur han dag och natt grasserade, så väl i den gamla klosterkyrkan som i S:t Michael, huru han arbetade, inpassade och sammanfogade, tills ändtlisen he!a London strömmade dit för att beskåda den gamla prakten föryngrad under hans hän