Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 3

—Red. her blifvit uti bref från Jemtlanc anmodad meddela följande, som har afseende pi en redan i Aftonbladet införd artikel. För egen del anser Red. obehöfligt att yttra något : anledning af nyssmämnde artikel: Det är allmänt erkändt, att man haft i görningen ett betyg mot Aftonbladet, till fördel för regementschefen i Jemtland. Det skulle utgöra för den sednare ett belande plåster, som, efter extra läkares recepter, är tillredt på apotheket, der hvarjehanda medikamenter hopkokas. De fleste af de tänkande kockarne dervid äro tämligen partiska, då de stå under dens direkta befäl, för hvilken plåstret är förfärdigadt, eller också i nära slägtförbindelser med densamma: de icke tänkande hafva blindt följt med. De förra hafva dessutom iångt ifrån icke gillat ingrediensernas heterogena beskaffenhet under det de sednare alldeles icke kunnat undersöka desamma: båda hafva efteråt, hvad tusende kunna intyga, ansett hela tillredningen alldeles obeböflig, eller med andra ord jemlikt med det så kallade: hvita plåstret. Att fabrikörerna talat i hela befolkningens namn, är ett tilltag, som verkligen väckt ogillande. Hvad de orätt satt på Aftonbladets räkning, lärer Redaktionen ej försumma att besvara, likasom att göra sina läsare uppmärksamma derpå, att detta intyg bäst bevisar, hvad det kanske icke skulle bevisa, att olika tänkande, hoc est: partier, verkligen finnas i landet. Jemtlänningar af gamla stammen. —LKNNNE — Vi gissa, utan fruktan att misstaga oss, det troligen större delen af Aftonbladets läsare åtminstone i hufvudstaden, hoppat öfver den i tvänne föregående nummer af tidningen införda artikel med öfverskrift: Ytterligare om Wåderbrunn etc. Detta är också lätt förklarligt då denna artikel synes egentligen angå en enskild tvist rörande några ekonomiska mesyrer i och för landtbruksinstitutet i Nyköpings län. Men i denna fråga ingår äfven en högre och allmänneligare, som på det högsta intresserar hela Svenska folket och hvar och en som nitälskar för rättvisan: nemligen huruvida enskild mans förfogande om sin egendoms användande efter döden må äga någon helgd, eller om det skall kunna godtyckligt rubbas af Styrelsen eller främmande person, och egendomen tillgripas för helt andra ändamål än testator åtyftat, dessa må nu vara huru goda som helst. Detta är hvad här skett på det uppenbaraste. Förhållandet är nemligen i korthet, att framlidne Kommersrådet Welander donerade ett betydligt kapital till inrättande af en undervisningsanstalt för allmogens barn, hvars ändamål enligt hans syftning bäst inhemtas af ett inför laga domstol produceradt bref från testator till en kamrer Nils Husberg, af den 24 December 41799, så lydande: Hvad som först fallit mig in vore en sockenskola, endast för den fattigare allmonens barn, samt sådane, som skulle blifva bönder. Intet främ;mande språk skulle de få begrepp om. Kristen,domen. moral, hjelpligt skrifva och läsa modersmålet, samt litet räkna vore allt af de vanliga skolpstudier, som jag gillade. Utom detta, skulle tillpfälle Vara för dem att få lära alla för en bonde nödige handaslöjder, såsom smida, snickra, svarfva, ptimra, samt derjemte deltaga i andra vanliga landt;mannagöromål. Du ser bäraf någoriunda min id. skulle den gillas, så vore just Bjursnäs stället der ode skulle vara. Kläder och föda vill jeg bestå. ; Frågan vore om antalet och möjligheten att få en man, som vore skicklig till föreståndare. — Ingen pgosse under 6 eller 7 år borde intagas, och vid p45 borde de gå i tjonst I fullkomlig öfverensstämmelse härmed stod ock sjelfva det testamentariska förordnandet, ehuru det icke kan göras så detaljeradt.