Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 3

dess museum å:skilliga sällsynta insekter m. m. REVY AF TIDNINGARNE. Uti en mycket på bredden utspunnen artike i Svenska Minerva med titel: huruledes det låte sig göra, att få kronan att sjelf afhända sig sin prerogativer, hvaruti den. som man skulle kun na kalla henne: öfverkonungska käringen beskär mar sig deröfver, att Konungen, vid afslaget : Ständernas anhållan om landsfiskalstjensterna upphäfvande, tillåtit Justitiekanslern, att i sam råd med Konungens Befallningshafvande i läner företaga en ny reglering af landsfiskalsdistrik: terna, att antalet af landsfiskalerna skall för di flesta fall inskränkas till en i hvarje län och der det kan ske förenas med någon stadsfiskals tjenst i mindre stad. Uti den förstnämnde a dessa bestämmelser ser nu den gamla nuckar — risum teneatis amici — ingenting mindre än att konungamakten företagit sin egen styck. ning, och anvist vägen, på hvilken dess upplösning kan åstadkommas!! Som den rådande tankan om Minerva är, att hon, oaktadt sina många lack och lyten, likväl icke är dum, så bör man äfven kunna antaga, att hon äfven vid detta tillfälle icke varit så förfaseligt dum heller, — såsom en viss man en gång sade om sig sjelf på Riddarhuset, — att hon ej sjelf insett det enfaldiga i nyssnämnde räsonemang. Det kan således endast förklaras såsom försök, att hos någon viss person anslå en viss öm sträng, som altid är känslig för sådana beröringar. Någonting ännu roligare är, att Minerva bland annat klandrat ett af de motiver, som i konunsabrefvet införts till grund för Konungens väsran att upphäfva landsfiskalstjensterna, neml. det, att f. d. lagkommitteens förslag till ny kriminallag förutsätter ett accusatoriskt rättegångssätt vid domstolarne, samt följaktligen tillgång på allmänna åklagare i landsorterne. Detta förefaller summan mycket surt, och såsom ett slags tagande på hand från Regeringens sida, att införa nämnde princip I det nya lagförslaget. I det: faltet synes dock kunna lända henne till tröst, att velerbörande förut tagit på hand i så mycket annat, som aldrig blifvit af, att det ifrågavarande endast kan anses såsom ett mer eller mindre, hvilket ej gör mycket till saken. — Uti Svenska Biet för i går läses följande ntressanta stycke, i en artikel mot de liberala idningarna: Hvad åter angår planen, att söka undergräfva olkets välmåga och sjelfständighet, för att komma ill väldet, så tro vi oss kunna fullkomligt fritaga neranämnde Nationens Tidningar från så illistigt ittänkta förslag. Dertill erfordras, bland annat, dju-. hare studier uti nationalekonomi m. m., än dessa: idningars ledare ega. Den som känner deras bildniogsgrad, kan vara öfvertygad, att den icke står illsammans med hvad Ins. förutser. Visserligen! till något sådant fordras en Arusisk slughet!